Har vart dött på den här bloggen ett tag, har inte haft nått att direkt skriva om men nu har jag minsann det. 

I lördags packade jag in mamma och Shelby i bilen å sen styrde vi kosan emot Segersta och den bästa uppfödare man kan ha. Väl där skulle vi gosa lite valpar och prat hundar och bara ha det bra. 

Tur vi var vaccinerde mot valpköprsjuka innan vi for. För dom är ju bara sååååå söta, finns det nått gulligare än en liten ridgeback med stora rynor i pannan som kollar på en med hundvalps ögon.....nej inte om du frågar mig.

Väl uppe hos bästa Eva så fick Shelby busa av sig med hennes busunge Lai-Lai som är strax över 1 år. Gissa om Shelby vart glad över att få busa med nån som har samma energi som henne. Dom sprang som 2 tokar på baksidan av Evas hus. Kan säga att det där behövde dom båda, för här hemma får Shelby inte samma fart på Cille, plus att Cille kan vi aldrig ha lös då hon gillar att jaga.

Sen in till Eva och hälsa på alla dom andra hundarna i hennes flock, Shelbys pappa Mumin, Hjärtat och Nova. Vi hde oxå med oss lite gott till hundarna och lite till Eva. Hundarna fick torkad kycklingfile och till Eva blev det en dajmkaka :)

Kan säga att allt blev uppskattat.

Sen var det bara att sätta sig på golvet med 5st sööööt valpisar, vart totalt valpöverfallen då dom minsann tyckte att det skulle sovas i mitt knä. Tur att den valp som gillade det mest är en han å nån sån ska jag inte ha med mina 2 tikar. Snabbast fram var dock den lilla tik som enligt Eva skulle vara lite skyggare än sina syskon. Lilla drömmar tuff som få men lite fundersam till och från.

Visst jag erkänner jag blev lite sugen på att skaffa en till hund, men det får bli när Cille travat till en annan värld.

Nej nu slänger jag upp lite bilder på sötnosarna:

Sen är det ju inte alla uppfödare som säljer hundar som man kan stapla på varandra :P

Kan man annat än falla för dom här söta sakerna? Nej jag tror inte det.

Måste ju även slänga upp bilder på Shelbys snygga pappa Mumin :)

Erkänner att jag inte alls tyckte om RR med levernos inte förrän jag träffade denna stora kille :) Vacker som en sommardag är han. Så nu vill jag oxå ha en levernos.

Kan då säga att den här lördagen var den bästa på länge, synd bara att det är lite långt att åka annars skulle jag åka upp nästan varje helg så att Shelby får busa med hundar som är som henne, de pratar korrekt hundspråk och är lika vild som en RR kan vara. 

Nejdå det låter nog bra mycket värre än det egentligen är. Men det är i nuläget så att Shelby drabbas av lite separationsångest om jag inte kommer hem varje dag/kväll eller om jag går ut och gör nått som hon inte kan vara med på. Det har blivit så då jag för tillfället jobbar ca 2 mil ifrån mamma, så för mig passar det bättre att åka hem till henne varje dag och käka å sen vara med voffarna. Då slipper jag åka hem när man slutar 18 å fixa mat, blir så sent med att äta då. Men detta har som sagt lett till att Shelby blir orolig om jag en dag inte kommer hem utan jag åker till min lägenhet. Då blir det gråtlåt och nån som är orolig hela tiden. Men NEJ hon är inte till salu fast att det är lite dygt just nu. Men det går säkert över....För man kan ju inte sälja det bästa man har heller. Det ljus som hon sprider i våra liv vart räddningen för oss alla när min far och Klinga knatade vidare till en annan värld. Till och med Cille har levt upp och blivit som en valp igen...en valp på snart 9 år. Det värmer ens hjärta att se hur pigg och glad hon är efter allt hon förlorat. När vi lät Klinga somna in den där vinterdagen för snart 3 år sedan så var hon med dit. Cille väntade i bilen tills Klinga inte längre fannas då ville veterinären att vi skulle ta in henne så hon fick nosa en sista gång på henne och se att hon inte skulle vakna igen. Så Cille nosade och puffade lite på Klinga men kunde nog kanske inte förstå varför hon inte vaknade igen. Hon ville ganska snart ut i bilen igen vilket hon också fick medans vi gjorde klart det sista, bestämde urna och text på den. Sen när vi kommer ut ur djursjukhuset så hör vi en hund som ylar så sorgset, riktigt skriker ut sin ensamhet...det visar sig att det är Cille som nu inser att Klinga inte ska med hem igen, inte nog med att hon vid denna tidpunkt fortfarande letade efter sin husse, hon hoppades varje kväll att han skulle sitta i soffan som vanligt, nu skulle hon sakna den flockmedlem till. Det gjorde såååå ont i hjärtat att höra henne gråta som hon gjorde. Men så fort vi kom till bilen så tystnade hennes gråt, hon lät inte ett pip på hela hemresan, Hon som alltid gnäller om man åker under 90km/h. 

Men som sagt Cille fick vara ensam hund tills i oktober samma år, då kom våran älskade lilla busunge hem, hon som har så mycket kärlek att ge till alla i sin flock. Att Cille fick tid att anpassa sig till att vara ensam med oss tror jag gjorde susen. Redan då började hon öppna sig mer och mer. För jag erkänner Klinga styrde Cilles live med en järntass, hon fick inte leka om det inte passade henne, inte sov vart hon ville. Men tro mig nu sover hon överallt om hon bara vill, det som dock bekymrar mig lite är det fatum att hon inte säger ifrån när Shelby tar av henne leksaker eller biter henne i benen.