Så var det ännu ett tag sedan något hände på bloggen. Har fullt upp med annat, jobb, njuta av sommaren osv.

Men nu så kommer äntligen ett inlägg upp.

 Vill passa på att skicka alla en Midsommar hälsning med denna bild:

Vackraste Shelby uppe i Tyrsberget.

Vet inte vad jag skulle göra utan denna hund. Hon som är vacker som en sommardag, snabb som vinden men ändå mjuk och följsam. Som alltid finner sig till rätta på nya platser. Ibland kan man nästan tro att hon varit där tidigare i en annan tid med andra människor. Hon som fått oss alla och framför allt mig att läka och glömma sorgen efter dom som fattas oss för ett tag. Hon som alltid verkar veta precis vad jag tänker på och jag känner detsamma emot henne. Utan Shelby skulle jag fortfarande vara vilse i livet, utan svar och utan en fast punkt. Men nu tack vare henne och bästa uppfödaren Eva så är jag tillbaka på banan, starkare än på länge om med en massa frågor besvarade.

Men har ju även en skönhet till här hemma, även om åren nu börjar ta ut sin rätt i hennes ansikte så har inte glöden i ögonen falnat, inte ens fast hon mist sin husse och sin bästa hundkompis Klinga.

Vår fina gamla lappapa Céli. Den som säger att man inte kan lära gamla hundar att sitta har aldrig träffat vår Cille hon har utvecklats nått enormt sedan vi fick Shelby. Vi hoppas få ha henne med oss många fler år :)

Avslutar med en bild på Shelby igen...som vissa vet så brukar ju mamma kalla henne för helveteshunden...å nu tror jag att jag fått den på bild :

Äsch slänger till några fler bilder på Shelby

Som vissa säkert redan vet så fick vi se i Björn tidigare i veckan då vu skulle åka och kolla om vi fick se några vildsvin. Hade båda hundarna med oss då huxflux det kom ut en stor nalle framför oss på en raka, hann inte ens få upp kameran innan den rest sig på bakbenen och kastat tillbaka samma väg den kom.

Lappapan märkte nog inte ens vad det var vi såg...men Shelby hin var minsann med på noterna, hon har en syn utan dess like, spanar på allt som rör sig då vi åker bil. Syntes att hon fattade att det där var nått extra, hon var på helspänn resten av resan men inte det minsta rädd.

Så det är ju på gott och ont som Shelby börjat bli normal igen...bra för oss mindre bra för kråkis som flyttat hit. Vi har sedan snart en månad tillbaka en kråka som kommer och går..japp går den kan inte flyga men den är trost det snabb som bara den...fast idag var det nära att den inte kommit undan. det är ju tur att det går att kalla av Shelby ifrån allt för idag hann hon ifatt den och hade nosen på kråkis rygg...så antar att det bara är en tidsfråga innan hon tar den, kräver ju bara att jag inte ser vad hon jagar och hinner kalla hem henne i rätt tid.