Som inte längre går att laga. Såhär ser min säng ut i skrivande stund efter att lillbus och storbus dödat ännu ett vildsvin :D

Lite dåligt med uppdateringa för tillfället då jag har börjat att plugga. Ska lära mig om hur det är att starta ett eget företag. Denna kurs pågår under 8 veckor i Leksand så jag lämnar mammas hus vid 8 tiden varje morgon och kommer med lite tur hem mellan 15-16. Vi har för det mesta självstudier efter lunch.

Men nog om det och över till mina busungar och framför allt Shelby. Hon var rejält duktig när vi var till min lägenhet. Visst det hände en liten olycka i bilen påväg ner eller ja den hände kanske 2 min innan vi var framme. Hon råkade kissa lite i skuffen, tror inte jag hörde att hon pep för att hon var kissnödig. Men hon var iallafall tyst nästan hela resan, å inte ett endaste utbrott på gallret som gör att hon inte kan smita till baksätet. Så japp lite stolt är man allt.

Så raskt över till gårdagen.

Igår skulle jag vara i Leksand till kl13 så det fanns tid att leka och busa med Shelby. Tog som vanligt med henne lös till baksidan så att hon skulle få springa av sig lite. Vilket hon gör med hjärtanslust.

Efter ett tag så ska vi gå in och Shelby får som vanligt höra att nu ska vi gå in, detta gör att hon springer upp en bit och vänar in mig för att sedan rusa över gårdsplanen och sedan ta dom 3 trappstegen i ett enda kliv. Så gjorde hon även igår efter att mamma ropat på henne ifrån dörren. Skillnaden nu var att hon halkade omkull på trappen och skrek rakt ut för att sedan linka in på 3 ben. Med hjärtat i halsgropen rusade jag efter henne in. Tanken som flög genom skallen var att nu bröt hon säkert benet eller slog det ur led. Satte mig i hundsängen med henne och undersökte hennes ben, hon gnällade så fort jag rörde det mellan tassen och knäet. Men jag tänkte jag måste se henne röra sig mer och se om det är så illa som jag trodde. Så dom fick lite frukost båda hundarna och sedan fick Shelby lite mera gos och vips kunde hon åter gå på 4 ben. Så ja det är precis som Eva sa dom är lite dramaqueens :) Glad att allt är ok med min lilla busunge fast visst skrämde hon oss rejält.

Slänger upp lite bilder ifrån helgen:

Idag om en liten stund ska jag och Shelby fara ner till min lägenhet i Borlänge. Dels för att städa ur den lite och dels för att Shelby ska bli van att vara där ett tag.

Idag tänkte jag tillägna denna blogg Klinga, hon som inte längre finns hos oss. Idag är det 1 år sedan hon stilla somnade in i mina armar. Att tiden gått så fort, redan 1 år och en massa som har hänt sedan hon försvann.

Saknaden gör fortfarande ont men jag vet att hon har det bättre där hon är nu. Det fanns inget mer vi kunde göra för henne, vi hade gjort allt som stog i vår makt men hon blev immun emot sitt insulin. Så vid det sista besöket sa hennes veterinär rakt ut detta är inte Klinga längre, det kanske låter grymt att hon sa så men det kändes inte det minsta grymt. Det kändes på nått underligt vis som en lättnad att hon sa det som hon gjorde plus att hon var noga med att påpeka att vi gjort verkligen allt för henne sedan hon fick diabetes. Tycker att det på nått sätt var fint att hennes veterinär fick följa henne till slutet, hon till och med gav henne den lugnade sprutan dom får först, även fast hon sa det kommer in en sköterska och ger den. Men hon ångrade sig och kom in till oss igen och sa jag ger henne denna också. Sen var det bara att vänta på att Klinga skulle somna, vilket hon gjorde i mina armar. Kan idag säga att hon var nästan bort innan dom gav henne överdosen. Sen gick det lugnt och stilla tillväga hon slutade bara andas och hennes plågor var över. Hämtade in Céli efter detta som fått vänta i bilen så att hon skulle få lukta på Klinga och kanske kunna förstå att denna gång är Klinga borta för evigt. Så sagt och gjort in med Céli som fick lukta på henne och säga sitt farväl till sin älskade flockledare..ja iallafall högre än henne i rang. Men inget märktes på henne just då. Sen ut med Céli igen till bilen för att bestämma vilken urna vi ville ha och vilken text det skulle vara på den. Visst hade innerst inne inte velat kremera henne men det fanns inget annat att göra då det var mitt i vintern och ingen kunde hjälpa oss att begrava henne.

När vi sen skulle åka hem så skrek Céli rätt ur ett bra tag, antar att det var hennes sätt att visa sin saknad efter Klinga. Men resten av resan hem lät hon inte ett ljud hon rörde sig inte ens. Visst hon letade efter Klinga längre precis som hon letar efter sin husse än idag, antar att hon ännu hoppas att han ska sitta däär i soffan igen och klappa om henne efter promenaden.

När vi sedan funderade på vilka av Klingas saker vi skulle plocka bort så kom vi fram till att vi tar endast bort hennes matskål, sängen i köket har fått stå kvar hela tiden vilket Céli har gillat. Hon har ibland lagt sig där för att vila eller kanske bara känna sig när Klinga en sista gång.

Numera huserar lilla vilddjuret Shelby i den sängen ja eller i båda får man väl säga.

Så efter ett tag av saknad har vi nu en ny flock medlem som gör alla dagar till ett nytt äventyr. Céli har levt upp igen och busar en massa med Shelby, det ryker leksaker flera gången om dan. Visst det fattas en medlem i flocken, en som aldrig kan ersättas helt. Men den nya älskas en massa iallafall och en massa saker hon gör påminner om saker Klinga gjorde. Så vem vet kanske en del av hennes själ kom tillbaka till oss.

Du fattas oss Klinga

Sådär ja nu mår en annan iallafall lite bättre. Känner att det börjar finnas mera ork, fast ibland önskar man att man kunde få lite av Shelbys energi. Fast nejdå den behöver hon, och nu har vi hittat ett sätt för henne att leka av sig lite. Hon älskar att springa på baksidan av mammas hus på den väg min mamma gjort med snöslungan till sin kompost den använder Shelby som galopp bana. Så ja hon får väl springa och hoppa bäst hon vill i snön allt medans jag ropar in henne och säger stanna när hon springer för långt bort. Kan säga att det börjar så smått sitta på henne nu att man inte få kuta för långt bort.

Annars så kan jag ju säga att hon hittat på lite bus också. I måndags var jag ner till Borlänge och kollade om mina fiskar, under denna tid var min mamma hemma med båda voffarna i Björbo. Hon höll på med en massa i köket och glömde att ta upp sop påsen som skulle ut lite senare på kvällen så ur den lyckades fröken bus ta en tom förpackning med blöt hundmat som Céli fått. Den förpassades till molekylstadiet och sen hittade hon skinn ifrån en falukorv som vi tror att fröken åt. Men tack och lov så verkar det ha passerat utan trassel då hon gör nummer 2 för fulla muggar och busar järnet. Tror minsann min Shelby har en plåtmage som heter duga. Kan hon få annat då hon envisas med att äta upp sina gamla frusna nummer2:or på gården.

Nej nu ska det visst ut och busas igen och sen kallar Céli på lite uppmärksamhet.

Ha det bäst alla :)

Blir nog ingen lång blogg idag då jag blivit förkyld och känner mig rätt trötter. Har iallafall försökt att aktivera Shelby idag. Funkar väl sådär tror hon ser och känner att jag inte är pigg, så det har mest blivit att hon fått springa av sig på baksidan.

Började känna av förkylningen redan igår när vi var till Borlänge och handlade, men som tur var så ville John låna Shelby medans vi shoppade så igår slapp hon vara med och vakta bilen och vi slapp oroa oss för att hon skulle bli kall.

Nej nu kallar sängen som mina tjejer så snällt har värmt upp

Slänger upp 2st nya bilder på Shelby.

Allt jag hinner med just nu..det är snart dax för lunch och sen ska jag ta med Céli på en lång promenad nu när det bara är -8 ute :)

med bloggande på sista tiden. Men det beror på att jag och hundarna mest är ute på dagarna och busar. Bäst att passa på när det inte är så kallt ute. Idag har det inte vart mer än -11.

Igår passade jag på att testa om det funkar att ha Céli lös med spårlinan efter sig..så man har en chans att hinna ifatt henne. Det funkade ett tag att ha dom båda lösa sedan började Céli fundera på sätt att bli av med valpen. Mest genom att försöka klättra upp på komposten eller gömma sig i alla småträd som växer strax utanför tomten. När vi sen kom in så var det 2st slagna hjältar eller ja Céli slappade en massa och Shelby var som vanligt en lislus. Kolla bara på dessa bilder:

Är ju inte det lättaste att få bra kort på nån som envisas med att försöka slicka på kameran.hehe

Här kommer några bilder till på busarna när dom dödar en pappersrulle i hallen:

Å sen lite blandade bilder: