Idag har vi kalas för gamla Céli, hela 7 år blir hon idag. Kan säga att det märks inte det minsta att hon skulle vara 7 år. Hon leker och busar för fulla muggar med Shelby ..tror minsann att min gamla stövare bara blir vildare och vildare för varje dag som går. Vi har bytt ut hennes dyra dietfoder emot för tillfället fick det bli doggy. Visst jag vet att det kanske inte är det bästa men Céli har plåtmage och sen hade hon tröttnat på sitt foder och ville mycket hellre äta Shelbys valpmat. Vilket jag inte tyckte var en bra idé. Men som sagt idag blir det tårta för henne till oss och voffarna, hela 7 friska år har hon hägt med. Hon har fått en massa smällar i livet, hon miste sin älskade husse och sin älskade flockledare Klinga. Men nu när Shelby vuxit upp till en stor och stark tjej så älskar Céli henne lika mycket som vi andra gör. Dom kan tillbringa timme på timme med att leka sönder leksaker, eller bitas och efter det brukar dom somna i min säng. Eller som jag visade här om dagen så sitter dom ute och njuter i stolarna på trappen.

Svårt att tänka sig att det redan är 7 år sedan vi hämtade hem denna lilla krabat:

Annars så håller jag som bäst på att lära Shelby att stå och gå/springa med stryplänk tills vi ska på utställning.

Sen har hon även hunnit med att kolla så att min mamma sköter sig när gräset ska klippas här hemma, kolla bara:

Sen tar vi och lägger upp några fler bilder på voffarna:

Måste skryta lite och säga att jag tycker minsann att Shelby blivit riktigt vacker.. :)

Blir som vanligt lite dåligt med bloggandet då vi är ute en massa och njuter av det väder vi iallafall hade igår :P

Började dagen med att jag rensade ur allt ogräs ur ett blomland medans Shelby bestämde sig för att gården behövde göras om lite:

         Vi har nu gropar lite här och där och av varierande storlek och djup. Det finns till och med en massa av dom i gräsmattan och under buskar där jorden är lättgrävd. För se att gräva och eller bita ner buskar är Shelby stoooora passion när vi är ute.

Fast innan hon fick komma ner till oss på gräset så hade vi en hund som kollade över trappräcket på oss:     

Gick vi det minsta nära trappan så såg det ut såhär:      Ja för Céli skulle också allt bra gärna ha vart med ute..fast då hade dom flesta katter i grannskapet suttit i träd eller sprungit bort, för är det nått hon kan så är det att jaga katter.

Efter en dag med rensande av land och för Shelbys del springade och grop grävande så skulle vi fixa nått att äta. Men se då hade Shelby tappat sina öron och ville inte alls gå upp på trappen :

Men efter lite övertalning om att det minsann finns stolar man kan sitta i plus att Céli kom ut på trappen igen så fick vi upp rackarungen på trappen.

Kolla bara hur bortskämda mina hundar är:

Sen måste jag ju bara visa att Shelby kan sitta fint:

Senare på kvällen rullade första stoora åskvädret in över byn. Funderade lite på hur detta skulle gå med Shelby, men såklart tog hon det galant. Båda hundarna och mamma satt ute på trappen så länge dom kunde för regnet. Men sen när åskan kom allt närmare så tog vi bilen en sväng, detta då Céli inte är över förtjust i åska och inte heller min mamma. Céli har dåliga minnen av ett åsknedslag på baksidan av huset, men hon blir inte galen utan får hon bara vara med ute eller inne så håller hon sig lugn. Å Shelby ja hon satt och vickade på huvudet för att kunna placera vart mullrandet kom ifrån, sen när regnet började driva in på trappen så övergick hon till att jaga vattendroppar. Så hennes första åskväder här iallafall passerade lugnt förbi i hennes värld :)

Vi har under hela min uppväxt haft schillerstövare då min far gillade denna ras skarpt, visst dom är lite udda och har en massa egenheter som att dom äter tills dom kräks å sen forstätter dom att glufsa i sig mat. Jodå min mamma testade detta när jag var barn på vår dåvarande stövare Täxbergets Fia. Jag fick också lära mig att stövare gillar inte vatten i nån annan form än att dricka det. Fia hon var ett ess på att undvika vattenpölar och regnade det så kunde hon ligga inne hela dagar och lata sig och att bada var bland det värsta hon visste.

Men tydligen så stämmer inget av detta in på Céli för hon äääälska att plaska runt  bäckar och vattenpölar. Hon har inget emot regn, visst bada tycker hon lite si och så..hon står iallafall stilla om man säger till henne.

Såhär såg det ut igår när Céli tyckte att hon behövde minsann plaska runt i bäcken:

Fast även fast hon inte är som alla andra så är hon gullig på sitt säregna sätt. Eller som jag brukar skylla på när hon hittar på nått bus..jaja hon är ju ifrån Norrland så vad hade vi väntat oss :)

Sen lite bilder på nån som inte är rädd för vatten även om det inte är allt för kul med regn:

Å det här använder Céli Shelby till när dom ska vara i samma säng:

Nuså är vi lite piggare här hemma. Min förklyning är nästan helt bort, bara lite hosta kvar. Så nu har jag iallafall tagit mig i kragen och anmält Shelby till utställning i Bollnäs den 13 juni. Hade först funderat på Avesta då det blir närmare men den kändes så ruggit stoooor åt oss två nybörjare..å sen skulle det vara kul att få kolla på enbart Ridgebackar när det är första gången vi ska testa. Hoppas verkligen att det ska funka då jag är allt annat än van vid utställningar..visst jag ställde ut Klinga så långe hon tyckte det var kul men sen när hon inte längre ville visa upp sig så slutade vi..plus att det kändes så meningslöst när hon kunde förlorade sitt cert för att hon hoppade av bordet men hunden efter som bet domaren så blodvite uppstod...den fick minsann cert. Fast det är klart den hunden hade nått fiiint kennel namn och det hade inte min vackra drever tös. Sen när vi fick hem Céli så testade vi med henne 2 gånger också men Céli har lite svårt för äldre män...vilket nästan alla stövardomare är. Så för att skona henne så slutade vi. Men lilla Shelby har inga fördomar än..tror jag iallafall. Hon hälsa på dom hon vill hälsa på och på sina villkor. Det visade hon i söndags när vi var på marknad i rättvik och ett par kom fram och frågade om Shelby är en renrasig ridgeback. För deras hund var en blandning mellan RR och Labbe. Men dom hade svårt att se att det skulle vara just RR i deras hund för den såg mest ut som en labbe. Sen frågade dom om det var ok att hälsa på Shelby så jag svarade ja visst om det sker på hennes villkor vilket det gjorde dom väntade tills Shelby själv kom fram och nosade på dom. Skönt att det finns lite folk med hundvett iallafall :)

Men kan ju säga att lilla Shelby väckte en hel del uppmärksamhet och då bara possitiv. Allt ifrån äldre till barn utbrast till som tätt kolla villken vacker hund =) Så jag erkänner jag är stolt över henne..inte ett enda skall på nån annan hund..och inte heller så mycket dragande i kopplet.

Nej nu ska jag kolla vad voffarna gör för bus.

Ha det bäst

Blivit lite dåligt med uppdateringar nu igen..detta beror bara på att jag blivit rejält förkyld och inte kunnat göra så mycket med Shelby.

Men slänger upp lite bilder iallafall. Bloggar mer nån annan dag.

Då har vi klarat av Shelbys första Valbrogsfirande, gick ganska bra då hon var nyfiken på vad det var som lät och sen vart hon lite förbaskad då hon inte kunde lokalisera vart ljudet kom ifrån så hon trodde hela tiden att det slog i bildörrar och därför skällde hon lite då och då. Céli tycker som vanligt att det är lite drygt så till slut sa jag att nu tar jag och Shelby bilen på en tur men se då tyckte minsann Céli att hon oxå skulle med så sagt och gjort in med båda voffarna och även mamma i bilen. Om vi nu hade bott på ett normalt ställe så hade det räckt med en kväll med raketer men inte här inte. Nej se här måste alla små delar av den redan lilla byn ha varsinn brasa med tillhörande fyrverkeri. Så på 1 maj var det dax igen och denna gång på båda sidor om oss, först i Holan som ligger typ bakom min mammas hus och sedan på andra sidan älven nästan rakt över så då tog jag direkt hundarna med mig i bilen och åkte iväg så dom skulle få göra ifrån sig i lugn och ro. Sen tillbaka hem och hämtade upp mamma som ville kolla klart på körslaget, sen tog vi en tur till Mockfjärd och tur var väl det. För i holan skulle det som vanligt sprängas dynamit så att folk på andra sidan älven kände hur deras hus skakade och hundar vart skärrade av det, dessa hundar är redan vana och reagerar inte på vanligt fyrverkeri. Fattar inte hur dom kan få göra detta år efter år....vet hur rädd Klinga blev av sprängadet då det känns som att hela huset ska hoppa av grunden och alla fönster skallrar. Visst Klinga var rädd för raketer men inte hela livet, hon blev rädd när puckona som vi bor granne med sköt en raket precis över hennes rygg. Suck det finns idioter överallt tyvärr...men fick Klinga bara ligga under en säng så somnade hon snart lugnt och stilla fast folk sköt raketer runt om. Men just varje gång det skulle smällas dynamit så kom hon fram som ett skott och skakade och sprang runt som en galning.

Men Cèli hade turen att inte vara det minsta rädd under sina försa 4 år, fast att Klinga var rädd...men när min far dog så började även Céli att visa rädsla för raketer och nu när även Klinga är borta så är det lite värre..men inte mer än att hon vill ligga vid mina fötter om jag jobbar på vid datorn eller att man ska hålla om henne medans vi kollar på tv. Så det är väl rätt ok. Men som sagt min förhoppning är att dom en dag ska fatta att det räcker gott och väl med en kväll när man har hundar som inte gillar det. Funderade ett tag på att ta dom till min lägenhet men tyvärr så ska det skjutas raketer inne i stan också.

Men som sagt det gick helt över förväntan och glad att Shelby slapp känna dynamit skakandet.

Här kommer några bilder på Shelby i skogen:

Å en på 2 trötta voffar: