Öppnar bloggen tillfälligt igen för att berätta att för snart 3 veckor sedan fick en era i mitt liv sitt slut.

Min vackara lappapa Céli gav upp och fick somna in, hela 12 år gammal och med mig mamma och Shelby vid sin sida.

Att jag säger att en era fick ett slut är för att jag i nästan mitt hela 36 åriga liv har haft schillerstövare med mig, ifrån dom första korten då jag kom hem ifrån bb som nyfödd tills för 3 veckor sedan. Visst vi hade några hundfria liv sen kom Klinga min drever till oss och då hon var 6 år så kom lilla Céli till oss. Eller lilla kanske var att ta i då fröken redan vid 8 veckors ålder var rejält långbent och pigg på att springa och busa och sova på alla andra ställen än i sin säng i köket :)

Hon som var min present till min far på hans 60-årsdag och som skulle bli hans jaktkamrat i många år, så såg planen ut men tyvärr så ville tiden och sjukdommar annat. Hon fick iallafall 4 glädjefyllda år med min far och 6 år med Klinga innan dom båda försvann. Sen fick hon en busig lillasyster vid namn Shelby och för ett år sedan en till syster vid namn Assi som vi kämpar för varje dag som går. Men nog om det.

För nu har vår älskade Céli fått vandra vidare till en värld utan smärta och ålderskrämpor, där jag hoppas hon får vara med Klinga och min far igen. 

Nu finns inte längre den norrländska präriens gudinna i vårt hem, det blev tyst och tomt utan våran lappapa som skällde så fort någon kom på gården eller gick förbi. Ingen som skäller och stutsar när det är dags för mat.

Tur att ingen kan ta ens minnen ifrån en.

Sov gott vackra Céli matte älskar dig