Idag har vi minsann kalas här hemma för Céli som blir hela 10 år idag. Kan knappt fatta hur fort tiden har gått, tyckte det var nyss vi åkte upp till Ånäset för att hämta hem henne. Men det är som sagt 10 år sedan nu i Juli som vi åkte en nätt resa på 144 mil tor för att hämta hem en schiller som långt tillbaka stammar ifrån kenneln som fanns här i byn. Fast nu ser ju inte Céli det minsta ut som en schiller ifrån täxbergets kennel...det har hon aldrig gjort. Hon hade redan som valp större tassar och grovare benstomme, samt tjockar päls. Hon har heller inte schillerns hatkärlek till regn..nejdå madam norrland kan minsann vara ute i timmar och trava i regnet samt plaska i vattenpölar.

Men som sagt idag har vi firat henne med lite lätt kokade märgben med en massa kött kvar på...

Blir bara mer och mer glatt överraskad av Shelby. Efter förra helgens besök till Rättviks marknad..då hon lyckades med konsten att charma en massa korvförsäljare och få en massa smakprov samt att folk ville hälsa på henne och hon såg ut att för första gången på länge ut att trivas med det :)

Så har hon nu överraskat igen..nu kan jag äntligen efter alla dessa år gå med båda hundarna på samma vända. Är vi ute efter nån öde väg så är det bara att ta ut Cille först och ha henne i koppel och sen ut med Shelby lös. Huxflux så har hon slutat upp med att bita lappapan. Skönt att kunna ta då med på samma vända som man kunde göra då Klinga levde. Visst det är en bra bit kvar till att kunna ha dom båda i koppel...är lite rädd där då bom är stora och starka båda två.

Hur kommer det sig att en hund som aldrig träffat en person kan bli så besatt av saker??

Tar det ifrån början... Som dom flesta vet så har Shelby inte träffat min far och hon vet inte vad en husse är. Det har ju däremot Céli all vetskap om. Nu för någon vecka sedan så har Shelby huxflux bakom soffan hittat min fars slitna gröna jägarjacka. Den ligger nu för det mesta i soffan med en Ridgeback sovandes på den, hon till och med vaktar den så att Cille inte ska komma för nära. Så därav frågan hur kan Shelby ha blivit så fäst vid just den där jackan...kunde förstå det om det varit min jacka men det är ju som sagt min fars gamla, slita men fortfarande mjuka jägarjacka. Ja ibland så skrämmer hon mig/oss den där kloka ridgebacken eller som bästa Eva säger dom är magiska och jag börjar tro det mer och mer.