Visst ibland har det känns hopplöst med Shelby men att ge upp har aldrig varit en utväg som jag/vi ens har tänkt på. Kan med gott samvete säga att jag har och kommer alltid att ge henne 200% av min tid och uppmärksamhet. Det är hon lätt värd. 

Sen att vissa tror att jag och kommit dit vi är idag med att inte träna nått..ja det får stå för dom. För vi har kämpat oss genom trotsålder med icke fungerande öron, Shelbys skräck för skogar..jag hade dock inte kunnat klara allt detta utan en uppfödare som står vid vår sida hela vägen. 

Kan dock säga med facit i hand att Shelby nog är den drygaste hundvalp som jag haft...tänk er själv att få hem en 8 veckors valp i Oktober...som är av en ras som inte gillar varken kyla eller regn. Att då försöka gå med nån som sitter mellan dina fötter och bara skriker. Det är inte någon direkt lätt match. Toppa det sedan med att ha en valp som går på upptäcksfärd på nätterna och sedan inte vågar komma tillbaka utan står i hallen och skriker, å som sen är uppe igen vid 8 för då ska det gås promenad och ätas frukost. Sen toppar vi det en gång till med att få urinvägsinfektion precis när man fått henne rumsren. Men gav vi upp, NEJ.

Lika lite som jag tänker ge upp med Shelbys träning inför utställningar...just nu ligger vi i hårdträning. Varför det berättar jag kanske senare.

Men just nu är det viktigaste att hon och jag får tid att jobba. 

Äntligen är min Shelby tillbaka...nejdå hon har inte varit på rymmen men hon har vart lite vilse kan man väl såga. Efter det som hände på hennes MH. 

Men nu har jag äntligen sett slutet på tunneln...i torsdags visade hon upp en sida som jag inte sett på två år. Vi hämtade då hem vårat älgkött och med i det så fanns det några märgben till hundarna. Så jag lät dom båda nosa och kolla på dom lite. I Shelbys ögon tändes då äntligen glöden från förut, ett rovdjur vaknade i henne och hon slängde sig över benet och rev loss kött. Detta skulle hon inte ha gjort för 6 månader sen ens. Så nu är vi äntligen på rätt spår

Värst vilken trafik det blev in på bloggen efter förra inlägget. Träffade det mitt i prick kanske. Jag har rätt till min åsikt precis som alla andra

Känner just precis nu för att bara skrika ut vad var det jag sa. Varför har jag denna känsla jo just för att jag sa till någon att inte skaffa en ny hund precis nu i livet..lyssnade personen ifråga? nej såklart inte och nu har dom sålt hunden vidare. Ja men grattis då för fan, nu kanske han äntligen får ett hem där folk inte bara gapar och skriker eller slänger ut han i hundgården. 

Less man blir på folk som tror att en unghund/valp lär sig saker av sig själv. Jag har minsann fått jobba med Shelby alla dagar och får det ännu. Hon var minsann ingen drömvalp...hon hade energi till tusen, hatade regn och kyla. Hon kom hit i Oktober en vecka innan jag skulle jaga älg...så varje dag även under jakten så var det till att packa in båda hundarna i bilen och åka till skogen, dels för att Shelby skulle springa av sig och dels för att hon skulle lära sig att följa mig och lyssna till min röst.

Alla dessa tips försökte jag dela med mig av men se dom föll såklart för döva öron.