Visst ibland har det känns hopplöst med Shelby men att ge upp har aldrig varit en utväg som jag/vi ens har tänkt på. Kan med gott samvete säga att jag har och kommer alltid att ge henne 200% av min tid och uppmärksamhet. Det är hon lätt värd. 

Sen att vissa tror att jag och kommit dit vi är idag med att inte träna nått..ja det får stå för dom. För vi har kämpat oss genom trotsålder med icke fungerande öron, Shelbys skräck för skogar..jag hade dock inte kunnat klara allt detta utan en uppfödare som står vid vår sida hela vägen. 

Kan dock säga med facit i hand att Shelby nog är den drygaste hundvalp som jag haft...tänk er själv att få hem en 8 veckors valp i Oktober...som är av en ras som inte gillar varken kyla eller regn. Att då försöka gå med nån som sitter mellan dina fötter och bara skriker. Det är inte någon direkt lätt match. Toppa det sedan med att ha en valp som går på upptäcksfärd på nätterna och sedan inte vågar komma tillbaka utan står i hallen och skriker, å som sen är uppe igen vid 8 för då ska det gås promenad och ätas frukost. Sen toppar vi det en gång till med att få urinvägsinfektion precis när man fått henne rumsren. Men gav vi upp, NEJ.

Lika lite som jag tänker ge upp med Shelbys träning inför utställningar...just nu ligger vi i hårdträning. Varför det berättar jag kanske senare.

Men just nu är det viktigaste att hon och jag får tid att jobba.