Kan knappt fatta att Céli igår uppnådde den aktningsvärda åldern av 12 år. 

I människoår är det inte mycket men för en stövare är det en hel den med år. År som kantats av glädje och sorg. Kan inte tro att det i sommar är 12 långa år sedan vi gjorde resan upp till Ånäset för att hämta hem min fars tidiga 60års present. 144 mil tor med en hundvalp på resan hem som inte tyckte om att åka bil utan som gnällde mer eller mindre hela resan hem.

Men hem kom vi, hem till en drever som inte var direkt imponerad av sin nya kompis, men det skulle med tiden ändra sig. Dom 2 kom att bli oskiljaktiga vänner i vått och torrt. Att det blev just en schiller var för att min far ville ha en hund till med längre ben då snön begränsade jakten med drever. Han hade alltid en speciell plats i sitt hjärta för just schillerstövare och Céli bär arvet ifrån dom som kom ifrån björbo i sina gener...6 generationer bakåt i stamtavlan dyker dom upp täxbergets schillrar. Nu är Cille inte det minsta lik dom i varken kropp eller temprament, hon är robustare byggd och med längre päls men lika väl så finns dom är i hennes gener. 

Hon skulle som sagt bli min fars nya jaktkamrat men här skulle tiden och ödet spela oss alla ett spratt. Dom fick iallafall 4 år tillsammans innan min far fick vandra vidare, förbannade cancer säger jag bara.

Lilla Cille förstod inte på många år vad som hänt, hon letade och hoppades varje kväll att han skulle sitta där i soffan igen, men tyvärr inte. Det har redan gått 8 år sedan hon miste sin husse.

Sen för 6 år sedan kom nästa kaos för henne, då orkade inte Klingas kropp med diabetesen längre, hon blev immun mot insulinet och det var bara för oss att inse att det var inte längre ett värdigt liv för henne. Men att Klinga vandrade vidare hade Céli mera koll på då hon fick komma in efter att Klinga somnat för sista gången och nosa på henne. 

Sen följde det några månader som Cille fick vara ensamhund för att sen i oktober 2009 få en lillasyster...en busig ridgback valp vid namn Shelby, så Shelby har i mångt och mycket räddat oss alla från sorg.

Henne har Cille älskat sedan dag 1 och för 1 år sedan kom valp nummer 2 in i hennes liv, den galna Assi. Då Cille såg henne för första gången så svär jag på att det lyste av lycka i Cilles ögon. 

Så nu står vi här 12 år senare med en flock på 3 hundar och Cille är som sagt still going strong.

    Lite skulle komma att växa upp och bli stor

Och nu har fröken åldrats med värdighet