Ett Verygood på en utställning kan kännas som ett första pris. För oss, mig och Shelby gör de det. Ett bevis för att vi har kommit en låång bit in på rätt väg. Hon har lagt en massa av sin ångest bakom sig, tidigare så brukade hon sitta och skaka vid mina fötter nu märkets inget av det. Nu till det som gör mig ännu mera stolt, Shelby fick det priset med en helt okänd karl i andra änden av kopplet :) Jag kan inte annat än le lite fånigt än. Shelby som inte direkt är förtjust i män följde men Gösta som om hon skulle ha känt honom i flera år. Eller så här är det ju Shelby gör en fruktansvärd skillnad på folk oavsett kön. Vissa älskar hon från första stund andra kollar hon in på avstånd och går sedan sin väg, dom kommer aldrig att kunna klappa henne och det får som acceptera.

Så vad väntar nu...ja den som lever får se, vi tar en dag i taget, varvar träning med bus. Just nu kör vi vidare med skogsträning samt att hon får leka med klövar av rådjur och älg. Vi siktar om att göra våra spårprov till våren om inget annat kommer emellan ;)

Undrar just om jag för tillfället klassas som det...då jag var helt säker på att Shelbys vaccinationer var i sin ordning. Det var dom inte :(

Tur att jag kollade nu och inte på uställningen...så på torsdag blir det fixat så då är allt i sin ordning igen.