Så var då dagen här då min/vår lappapa Céli fyller 9 år. Kan knappt fatta att det gått så fort, snart är det 9 år sedan jag ringde upp till Ånäset efter ett tips ifrån Leksand om att det just där fanns en schillertik över i en kull. 

9 år sedan jag berättade för min far att han skulle få en schiller i present av mig, just för att han pratat om det i många år fast att vi hade hund redan men en kortbent drever han ville ha en stövare oxå så att jakten skulle kunna fortsätta fast att det var mer snö. Så sagt och gjort en schiller tös införskaffades. Allt vart bestämt på tfn att visst skulle jag få köpa den där tiken som var över, dom var bara 4 i kullen, 1 hane å 3 tikar. Så som sagt det bestämdes att den där tiken skulle bli vår, vi hade fortsatt kontakt om när vi skulle hämta henne och om vad hennes namn var..jag skriver just var för det var aldrig meningen att vi skulle ha Céli vi hade ju tingat hennes syster. Men när vi kom upp till dom så hade dom fått hämta Céli ifrån familjen som köpt henne då dom bodde i en trång lägenhet inne i Umeå och ja Céli var rätt vild. Så när vi anlände så fick jag välja mellan valpen jag tingat i telefon som visade sig ha för många vita tår eller valpen utan vita tår och med minimalt med vitt på bröstet som vi skulle kunna ställa ut. Förklarade att jag gärna ville se valparna så sagt och gjort dom öppnade hundgården och som ett skollat troll flöööög en av valparna ut och satte världens fart bort ifrån gården...sa då genast att henne vill jag ha. Så kom det sig att med oss hem kom Céli. Var ingen dröm att åka hem med en bilsjuk valp ifrån Ånäset som ligger 7 mil utanför Umeå...men det gick.

Så nu har vi alltså snart vart med Schiller i 9 långa år. Tyvärr fick inte min far vara med henne mer än 4 år, men dom 4 åren så uppskattade han minsann sin lappapa,stora norrland och allt vad hon nu har kallats för men dom säger väl att kärt barn har många namn.

Trots den relativt höga åldern för en stövare så märks det inte det minsta på henne, hon vill minsann vara precis lika som lillasyster Shelby, dom busar, vil gå lika långa promenade, tigger godis, gräver i blomlanden om dom bara kommer åt.

Så jag hoppas på många fler år med en frisk stövare som kanske är lite för rund men skit samma hon orkar med allt vi gör så varför ändra på nått??

Vart dött igen på bloggfronten...men har inte gjort så mycket med Shelby då hon vart rejält sliten efter förra helgens spårkurs uppe hos bästa Eva. 

Shelby är knappt som vanligt än men det kommer sakta men säkert tillbaka. Vi har ju som tur är haft kasst väder så det har inte gjort så mycket att hon mest vilat sig i form denna veckan. Visst har jag saknat min pigga träningskamrat men jag visste ju att det tog rejält på henne att spåra efter både älg och rådjursklöv...både med och utan blod som hjälp. Vi har dock en massa att jobba på då Shelby tyvärr tror att himlen ska rasa över henne så fort nått låter i skogen. Vet varför men det behöver inte ältas här i bloggen, utan nu jobbar vi vidare och blickar framåt, både hon och jag har lite att jobba med. Shelby ska komma över sin skräck och jag måste tänka på vad jag tänker och vilka signaler jag sänder till henne via mitt kroppspråk. Detta då hon är rejält följsam och därför känner minsta lilla förändring i mitt sinne. Detta har jag ju sett men kanske inte riktigt förstått hur känslig hon är. Men som sagt nu vet vi om det och nu jobbar vi vidare. 

Har funderat på några utställningar i sommar, just nu ev avesta och sen alfta...skippar ev avesta så vi har lite mera tid på oss att jobba :)

Nu har det blivit sådär lite bloggat igen. Vet inte varför men inspirationen till att göra nån uppdatering har vart som bort blåst. Men nuså finns det iallafall lite glöd för att gör en uppdatering.

Tror mycket av den bortblåsta orken kommer av att mina hundar gått till världshistorien med att vara krågliga under sina löp. Eller ja Shelby ställer väl inte till så mycket bekymmer men se det gör då Cille med så det både räcker och blir över för dom båda. Hon lyckades med konsstycket att ramla i en kall bäck, bli dålig i magen så till den milda grad att vi var ut minst 2 ggr i timmen under nästan en hel dag...suck gissa om man var less på hundar som gnällde efter detta. Sen till nästa trix nu vägrade hon ha sitt tiksydd på sig oxå...Jag ger upp,...så säger dom att man inte kan lära gamla hundar att sitta. Men nu nog om lappapan som under ett tag gått under namnet drygot...tack och lov så går det ju över.

Nu raskt över till Shelby, vad har vi hittat på då?? Jo Shelby är min träningskamrat då jag får för mig att ta en springtur eller två, snacka om trogen hund hon viker inte från min sida för nått. Har även passat på att lära henne ha sin spårsele under dessa turer så numera är den nått skoj. Det har den inte varit tidigare. Annars så har hon vart med ute och rensat blomland, hon har hjälpt till att kratta upp kvistar...eller ha hon gör väl som vanligt ojjjj kolla matte har en kvist den måste jag ha :D

Tur hon är så rackarns söt och mild att jobba med annars fick man ju en smärre härdsmälta av all "hjälp".

Får även passa på att skryta över henne då hon inte ens försöker springa fram till alla dessa hundar som folk ska släpa runt på här uppe. Blir lite less på att alla tydligen tror att det är ok att släppa in dom här på tomten. Skenheliga är dom oxå hela bunten dom har såå bra koll på sina hundar när vi är ute men då dom tror att ingen ser så släpper dom in dom. Toppen är dom som har sin lilla odåga inne och sen har den hunden mage att morra åt Shelby som inte låter ett ljud....tur att hon inte beslöt sig för att vakta och skydda sitt revir utan att hon glatt följde mig mot baksidan av huset.

Slänger upp lite nya bilder oxå medans jag ändå har ångan uppe :)

Har ju pratat om att Shelby får ridgeback ryck, hinner aldrig fota henne när dom infaller men såhär ser gården ut efter att hon haft en dos av dom.

Dessa spår kommer av att hon springer så mycket hon orkar på en begränsad yta och med en massa sladdande som följd...mellan dessa rundor så hinner hon oxå med att hoppa ner mig totalt :D