Efter mitt senaste inlägg då allt var vänt upp och ner i och med att Shelby var sjuk så kan jag nu berätta att fröken är precis lika pigg som innan. Fast inte utan att vi fick passera ett hinder till på vägen. Som jag skrev sist så verkade det som att Shelby fått klåda och den blev bara värre och värre...så fort hon låg still på ett ställe ett längre tag så börjde det tydligen att klia. I Falun trodde dom att hon nog fått nässelutslag. det var tydligen en reaktion dom kan få av bamyl även om det inte var så vanligt, den vanligaste var att dom fick diaree vilket hon oxå hade. Men som sagt tur man har en snäll hund som gör som man säger så till kvällen så började klådan att lägga sig och när den var som värst så badda jag insidan på hennes öron med klorhexidin...detta då hon kliat sönder den ena örlappen eller vad man ska kalla det. Så nu försöker jag att tvätta såret och hålla det mjuk så att hon inte ska fortsätta att klia sönder det.

Berättade ju tidigare om att Shelby har ett alterego som vi valt att kalla för Kapten Bölja och som envisas med att hoppa i sängarna. Nu har jag äntligen fått ur bilderna på hur det ser ut när Kapten slagit till rejält:

Som sagt min mamma får allt som oftast bädda om sin säng efter att fröken aka Kapten skuttat runt i den.

Visst man kan inte annat än le åt hennes tilltag även om jag kan säga att min mamma har tröttnat rejält på henne och hennes till tag. Det mest magiska med detta är att det kan gå dagar ibland veckor utan att hon gör det för att sedan börja göra det igen varje dag.

Det är nog det ord som bäst beskriver hur jag kände mig igår...helt maktlös och orolig till tusen.

Allt skulle bli en vanlig dag trodde jag när vi klev upp här hemma. Shelby hade redan gått in till mamma för att väcka henne och få ligga där och bara vara ett tag. Men när vi andra klev upp så kom det ingen ridgeback med oss upp, det händer ibland att hon vill ligga och dra sig längre vilket är helt ok för oss. så jag drack kaffe och skulle ta ut Cille, fortfarande ingen Shelby uppe, jaja hon är väl bara extra trött idag. Men då jag och Cille kom hem så stod det klart att nått var rejält fel med Shelby, för i normala fall så står hon i ett fönster och gråter och springer runt och låter illa för att hon vill följa med oss ut. Men igår bara låg hon i mammas säng...efter lite lockande så kom hin äntligen upp på fötter men det gick sakta väldigt sakta ut i hallen. Hon gick med slokande öron och huvud och svans hängde ner. Såg precis ut som hon gör när hon gjort nått bus hon inte får göra. Frågade om hon ville ut, hon försökte vifta på svansen lite men den slokade mest. Så i sakta mak gick vi ut så att hon skulle få göra ifrån sig, väl ute så gick det sakta hon hade svårt att få svansen rätt när nummer 2 skulle göras, hon har den i en speciell böj annars. Men visst hon gjorde ifrån sig men det gick sakta och inte ett enda försök till att springa eller till att ens trava. Kände direkt att jag måste ringa till bästa Eva och fråga då hon alltid har nått råd eller tips, så efter att ha förklarat hur Shelby beteede sig så lutade det nog åt att hon hade vattensvans eller ryggskott. Så det var bara till att gå in i sakta mak igen och sen ringa till Falu Djursjukhus. Fick en tid när dom skulle ringa upp 14,45 vilket kändes som en hel evighet bort då man sitter där med en sjuk hund. Så under tiden som vi väntade, jag ringde runt 10-11 tiden så bäddade jag ner Shelby i min säng under ett varmt täcke och hon var nöjd över att få ligga där. Men som sagt det var ju länge till att vi skulle bli uppringda och vi andra skulle äta lunch...runt 12-13 tiden, funderade länge på hur jag skulle göra med Shelby men kom fram till att lite kyckling och ris skulle hon få, så sagt och gjort försökte få henne att kliva ur min säng men det ville hon först inte så jag skulle hjälpa henne ner...då gnäller hon till då jag lägger armen runt hennes bakdel och kommer åt svansen. Men efter detta så kommer hon med ut till hallen där hon äter lite och sen går hon till soffan i vardagsrummet och lägger sig så där bäddar vi ner henne med en filt över sig igen.

När dom äntligen ringer upp ifrån Falun och jag förklarar hur allt ser ut samt hur hon beteer sig så tycker dom det låter som vattensvans, en inflammation i nån nerv till svansen som kommer av kyla. Så vi blir föreslagna att ge henne magnecyl. Så igår var det rally runt för att leta efter det, fick till slut åka till apoteket i Djurås bara för att där får besked att det inte längre finns magnecyl...utan att det är bamyl man ska ge...så sagt och gjort skaffar en förpackning och åker hem, ger henne den dos dom sagt till oss i falun och visst blev hon bättre...så pass myckte bättre att vid 4 tiden i morse tyckte hon det var läge att vara uppe och gå samt att hämta leksaker att bita på. Suck så nu sitter jag här med trötta ögon och mamma lika så..å väntar på att Falun ska ringa upp oss igen då det verkar som att liten har fått lite klåda eller om det är en fix idé som det brukade vara på Klinga då hon skulle hållas lugn.