Jag får ibland frågan av folk om jag inte har 2 hundar...så tar det precis som det. På papperet äger jag dom båda men Céli är/var min present till min far på hans 60-års dag. Vi hade redan en drever då men med dom vintrar vi hade så vart jakten med henne begränsad. Så han sa ofta jag skulle vilja ha en schillerstövare igen. Så efter lite letande så lyckades jag hitta en valp utanför Umeå som det senare skulle visa sig stammar ifrån den kennel som en gång fanns i Björbo, Täxbergets. Så en sommardag för 10 år sedan så åkte vi jag och mamma upp för att hämta en liten valp. Inte kunde vi väl då tro att min far bara skulle få vara med henne i 4 år. Men tyvärr tiden ville annat och både han och Klinga vandrade vidare tillsammans. Så ja jag äger Céli på papperet men hon är/var min fars hund. Därför beslutade jag att det inte skulle vara någon jakthund av henne längre då han inte fanns med oss för skulle något ha hänt henne i skogen hade jag aldrig förlåtit mig själv.

Den här sommaren skulle ju ha blivit vår sommar...min och Shelbys. Med tid att träna spår,bygga muskler och sen hinna med någon utställning. Men alla mina planer grusades av en trasig fot, visst jag skulle kunna skylla det på Céli men nu väljer jag att inte göra det. För hon kan ju inte rå för att hon reagerar starkt på valpar/unghundar som gnyr och gnäller. Nu kan ju dom flesta säkert pussla ihop två och två. Hon hörde såklart det ljudet samtidigt som jag stod precis på kanten av asfalten...jag hann inte mer än tänka tanken jävlar...sen var det svart och jag kvicknade till liggandes raklång på marken med en fot som gjorde så förbannat ont att jag trodde den var av eller ur led. Så efter en tur till Falun och domen om att det var en svår stukning och att det skulle ta minst 2 månader innan den var bra så började jag såklart att få ta bort en massa av våra planer. Sen är det ju så att jag lider av överrörliga leder...vilket gör att jag har lätt att skada dom i tid och otid om jag redan gjort en rejäl vurpa sen tidigare. Så gissa vad jag har sabbat foten flera gånger till men inser att det inte är någon idé att försöka få läkarhjälp. Så nu får jag köra med lindad fot varje dag som jag jobbar...samt hoppas på en fin höst så att vi kan träna innan vinter kommer. Igår tog jag mig ett rejält pass i skogen med Shelby, fick för mig att jag minsann skulle plocka skogshallon och som alla vet så växer ju dom inte direkt efter fina upptrampade stigar utan det är bara att hoppa ut på nått fall och knata runt :) Så nu jädrar sakta men säkert är vi påväg emot dom mål jag har. Vi ska och vi kommer att komma dit...det får ta den tid det tar för oss båda. 

Tyvärr kommer alltid oros momentet med att Céli ska dra omkull mig igen att finnas där...då folk inte kan ha koll eller pli på sina hundar. Ledsen om sanningen kanske gör ont men jag har minsann fått jobba med mina hundar, iallafall med Shelby som har en hjärna som ingen annan hund jag haft. Jag vill att hon ska få tillbaka sitt självförtroende utan motgångar, vill kunna gå med henne lös utan att andra hundar ska komma fram till henne och bråka. Ja jag har henne alltid lös om det går för trafiken...tyvärr så finns det hundägare som har noll koll på sina hundar men som ändå ska ha dom lösa. Har som tur är bara hänt att dom kommit emot mig då jag gått med Céli som inte direkt bryr sig om andra hundar.

Nej nu har jag gnällt nog för idag, kände att jag måste få ur mig lite innan bägaren rinner över. Om någon känner sig träffad så är inte det mitt problem utan erat.

Vet inte vart tiden tagit vägen för idag fyller lilla Shelby hela 4 år, det märks inte det minsta på henne, för se hon är lika vild som alltid. Mycket av hennes vildhet beror nog på att lilla fröken Shelby blev påhoppad som inte allt för gammal och det gjorde henne inåt vänd och osäker. Men för varje dag som går så är vi på rätt spår, Shelby har inte längre samma skräck för alla ljud som kan uppstå i skogen. Igår fick hon ju till och med vara med och plocka hallon på flera av mina hemliga ställen, men en massa blandad terräng samt en massa färska spår av vilda djur. Kan ju säga att just nu så är hon ganska fixerad vid att kolla på fåglar....

Skulle ha bloggat mer och tidigare men nej jag orkar, finns vissa saker som stjäl en massa av min ork. Berättar mer senare