Då har vi klarat av Shelbys första Valbrogsfirande, gick ganska bra då hon var nyfiken på vad det var som lät och sen vart hon lite förbaskad då hon inte kunde lokalisera vart ljudet kom ifrån så hon trodde hela tiden att det slog i bildörrar och därför skällde hon lite då och då. Céli tycker som vanligt att det är lite drygt så till slut sa jag att nu tar jag och Shelby bilen på en tur men se då tyckte minsann Céli att hon oxå skulle med så sagt och gjort in med båda voffarna och även mamma i bilen. Om vi nu hade bott på ett normalt ställe så hade det räckt med en kväll med raketer men inte här inte. Nej se här måste alla små delar av den redan lilla byn ha varsinn brasa med tillhörande fyrverkeri. Så på 1 maj var det dax igen och denna gång på båda sidor om oss, först i Holan som ligger typ bakom min mammas hus och sedan på andra sidan älven nästan rakt över så då tog jag direkt hundarna med mig i bilen och åkte iväg så dom skulle få göra ifrån sig i lugn och ro. Sen tillbaka hem och hämtade upp mamma som ville kolla klart på körslaget, sen tog vi en tur till Mockfjärd och tur var väl det. För i holan skulle det som vanligt sprängas dynamit så att folk på andra sidan älven kände hur deras hus skakade och hundar vart skärrade av det, dessa hundar är redan vana och reagerar inte på vanligt fyrverkeri. Fattar inte hur dom kan få göra detta år efter år....vet hur rädd Klinga blev av sprängadet då det känns som att hela huset ska hoppa av grunden och alla fönster skallrar. Visst Klinga var rädd för raketer men inte hela livet, hon blev rädd när puckona som vi bor granne med sköt en raket precis över hennes rygg. Suck det finns idioter överallt tyvärr...men fick Klinga bara ligga under en säng så somnade hon snart lugnt och stilla fast folk sköt raketer runt om. Men just varje gång det skulle smällas dynamit så kom hon fram som ett skott och skakade och sprang runt som en galning.

Men Cèli hade turen att inte vara det minsta rädd under sina försa 4 år, fast att Klinga var rädd...men när min far dog så började även Céli att visa rädsla för raketer och nu när även Klinga är borta så är det lite värre..men inte mer än att hon vill ligga vid mina fötter om jag jobbar på vid datorn eller att man ska hålla om henne medans vi kollar på tv. Så det är väl rätt ok. Men som sagt min förhoppning är att dom en dag ska fatta att det räcker gott och väl med en kväll när man har hundar som inte gillar det. Funderade ett tag på att ta dom till min lägenhet men tyvärr så ska det skjutas raketer inne i stan också.

Men som sagt det gick helt över förväntan och glad att Shelby slapp känna dynamit skakandet.

Här kommer några bilder på Shelby i skogen:

Å en på 2 trötta voffar:  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

För lite över 1 vecka sedan fick jag det värsta samtal man kan få som lastbilschaufför och hundägare. Jag är aldrig nära hemmet då jag susar mellar Dalarna och Stockholm 2-3 dagar i veckan. Oroar mig alltid för att något ska hända med mina hundar ell...

Efter som att Sheena blir mer och mera aktiv för varje vecka som går så beslöt jag mig för att jag skulle leta på den blå tärningen som man stoppar godis i och som hunden sedan får rulla för att få ut det. Har inte lyckats med att hitta den men se Sh...

Måste bara skriva och berätta att Sheena är den coolaste lilla valp jag någonsin träffat. Hon är totalt orädd för allt, älskar folk och hundar fast att hon aldrig sett dom tidigare. Viftar glatt på svansen till alla vi ser när hon får träffa nya milj...

Dåså är det dags att berätta lite nyhter och av den goda sorten..... :) Sedan i onsdags huserar numera 2 st ridgebackar hos oss igen. Då var jag ner till Mölnlycke ooch hämtade hem Shelbys lillasyster Sheena :) Söt som socker men med tänder som e...

Då är det dags för en förändring och lite nyheter men mer om det lite senare...     ...