Så kom då dagen som jag knappt kan fatta...Céli fyller hela 11 år idag, hon har åldrats bra min knäppa norrländska. Det enda ålderstecken som syns på henne är ett vackert vitt ansikte, men i övrigt märks inget. Ingen sämre syn eller hörsel, inga stela leder eller några tecken på demens. 

Hon är den första hund på länge som fått vara fullt frisk till sin ålders höst. 

Och då man fyller 11 år så får man äta människotårta, prinsess tårta dagen till ära, passade på att köpa en då det var mors dag igår och idag fyller som sagt lappapan 11 år.

Hittade några äldre bilder på henne:

     Den första bilden är nog en av dom första vi har på Cille när hon kom hit den där sommardagen för snart 11 år sedan. På den andra ligger en ung Cille i min säng och sover gott.

     Dom här bilderna bör vara runt 8 år gamla då Cilles älskade husse kan ses i bakgrunden på bild nr 2 och han har i sommar varit borta i 7 år. Tiden går fort men saknaden finns alltid kvar.

Bild nummer 2 är på dom bästa vännerna Cille med sin älskade lillasyster Shelby som räddade henne och oss andra från ett liv i sorg.