Lika bra att börja med att föklara rubriken, nej ingen av hundarna är borta..dom är i allra högsta grad här, Cille lämnade precis rummet jag sitter i och Shelby sover teve med mamma :P

Nej det som var bort är min inspiration att blogga. Har inte känt det minsta för att varken blogga eller ta kort, detta fast vi som vanligt har haft en massa järn i elden. Mycket har nog att göra med att julen är den tid på året som jag avskyr mest. Orkar inte med folks stressande, all denna hysteri med att köpa en massa julklappar. Nej här hemma blir det som vanligt, nått paket till hundarna och sen lite julmat. Räcker bra med det.

Så annars var har vi gjort...ja Cille hon har vart drygare än drygast och vart skendräktig, vart ett jäkla bärande på 2 st små gummikrokodiler,eller på nån benlös flamingo. Men som tur är så börjar nu detta ge med sig. Hon blir inte elak eller nått sånt men hon har svårt att komma till ro på nätterna, Kan lätt bli minst ett par vändor ut varje natt. Men som sagt det är nu över iallafall så nu kan vi sova hela nätter. 

Å Shelby då? Ja hon har fan energi just nu så att det räcker till en flock hundar. HAr testat det mesta, vi har vart ute och busat, vi har gömt godis, spelat spel, vart ute och hälsat på...suck inget får henne att lugna sig för mer än max 1 timme. Så denna vecka som kommer tänkte jag ta henne på en promenix å sen ner och måla hos Eva. Fast innan allt detta ska det minsann klippas klor på henne. Det om nått tröttar ut henne, det tar på krafterna att sitta still medans matte klipper alla klor.

Passar på att slänga upp lite bilder på henne oxå, kan ju säga att Shelby äääääälska snön som vi har fått den kan man springa fooooort i å släpa snoken så den blir vit, äta en massa och framför allt spåra alla djur som går på gården. Just nu är det mega intressant med rådjur.

Vet inte om jag berätta det tidigare men Cille har skaffat sig en ny matpassion, hon äter klementiner/mandariner eller kalla det vad ni vill. Det är iallafall inte nått man tror att hundar ska äta. Plus att hon käkar röd paprika med stoor aptit. Fast det gör även Shelby. Klinga älskade oxå paprika. Men har inte haft nån hund tidiare som ääääälskar tomat, får inte Shelby smaka om man tar en så blir hon rackars sur.

Har under en massa kvällar funderat på vad Shelby pysslar med i mörkret vid friggeboden, å nu har jag svaret:

Hon gräver en massa.....

Syns det att hon gillar snö och att springa i den :D

Efter en dags busande ute så är det tur att man kan busa inne och att man har en syster som kan vara leksaksstöd

Har ju helt glömt att visa Shelbys senaste leksaker inne och även hur en av dom dog :P

Japp ni ser rätt hon har en blomkruka i plast och en rå potatis att leka med. Den senare brukar man hitta i sin säng när man ska sova och krukan ja den är trasig och kastad.

Ja nu får det bli lite långt mellan bloggarna då jag som sagt jobbar och är det em som jag gör så är det mörkt när jag kommer hem till rackarungarna. Plus att dom dagarna gör vi inte så mycket innan det ska jobbas :P

Så hmm vad har vi då gjort sen sist. Få se nu Shelby har fått gräva gropsmani igen, vilket nu visar sig som en stoooor grop vid friggebodens ena gavel. Den där hunden hon kan hon. Hon har även fått fnatt på att vara under både husvagnen och slägvagnen. Så det är full rulle in under dom, sen ligger hon där och gräver och gnäller som en galning. Nästan så att hjärtat stannar varje gång då man tror att faaaaaan nu har hon kört fast under. Värst är det ju när detta är under husvagnen som vi inte har en chans att flytta själva. Får hoppas att om olyckan skulle vara framme att man har nån snäll granne/bekant som kan lyfta den med en traktor eller nått.

Å vad har då Cille gjort, hmm jo hon har fått för sig att det är rackarns gott med klementiner, fattar inte vad det tagit åt den hunden. Hon har typ blivit piggare än pigg dom senaste veckorna/månaden. Vet inte vad det beror på men hon försöker härma efter Shelby i det mesta. Nu vill hon helt plötsligt ligga i soffan när vi kollar på teven. Hon kan till och från inte heller vara ensam i ett rum utan flyttar vi oss så flytta båda hundara sig efter. Klipper jag klora på Shelby så kommer Cille och tigger om att få sina klippta. Som sagt fattar inte vad som flugit i den där hunden just nu.

Nått mer? Hmm ja skulle väl vara det faktum att det inte längre känns ok att Shelby lös på kvällarna, missförstå mig rätt nu hon springer inte lååångt ifrån mig men iallafall. Det känns inte alls bra efter att dom sett en varg inne i byn. Vet inte hur ett möte mellan 1 varg å 1 ridgeback skulle sluta och vill verkligen inte testa det heller. 

Skulle jag gissa så är det att vargen nog får sig en rejäl springtur/attack av en ridgeback. Tror att Shelby skulle nog ställa den eller fösa den emot mig. Å nej jag är INTE för varg å det är min åsikt. Vi kan inte ha ett vilt djur begränsat på några få landskap. Ska vi ha skiten här så ska det vara över hela landet, Då får rädda söderbor och lappar allt lära sig att acceptera att vi ska ha en biologiskmångfald i det här landet.

Anser oxå att det inte är ett vilt beetende att vara inne bland bebyggelse och inte skygga undan för nått.

Men men det är visst såhär vi ska ha det. Kan bara hoppas att den hittar ett nytt revir långt här ifrån.

Ännu nått mer? Japp Shelby totalälskar vädret vi har just nu, hon hatar ju kyla som alla vet vid det här laget. Fast jag tycker att vi kan behöva lite snö iallafall så det blir lite ljusare ute.

Hittade lite bilder på rackartuss när hon lekte med sin spelbutikssponsrade handboll....ny karriär på g tror jag visst :P

Japp ni ser rätt hon har ett litet täcke på sig. Det är hennes valptäcke som jag drar på henne när vi ska vara ute länge och jag inte har tid att aktivera henne hela tiden. Då blir det täcke på, plus att det är lättare att se henne med det, litar inte heller en sekund på dom där "duktiga" småviltsjägarna som vi har här i krokarna som ska envisas med att skjuta på allt som rör sig.

Börjar lite snabbt med att be om ursäkt för svordomen i rubriken. Men ibland blir det bara för mycket. Sitter på ett forum och läser ett inlägg om en hundvalp som bits. Husse eller matte framgår inte vem av dom som skriver och vill ha hjälp har ringt till en "hundkunning" person, av denna har dom fått tipset att slå till valpen rejält om den bits. Man kan ju bli mörkrädd för mindre, eller nästa tips som följer dra den i öronen. Men va fan är det med folk.

Visst mina hundar har vart rejält duktiga på att bitas som valpar. Men ett fast NEJ har oftast räck och om inte det funkar så brukar det funka med att ta dom under örat i nackskinnet där tiken tar tag vid fosstring. Men att slå dom...skulle aldrig falla mig in. Sen undrar folk varför deras hundar blir elaka/ger igen när dom blir större...hmm ja undrar just varför. Det skulle fan vara lag på körkort för hundägare.

Nej ska väl fortsätta att jobba eller iallafall göra nått, ingen direkt rush här idag. Hmm kanske ska ta med Shleby hit imorron :P

Jag har inte alls glömt bort bloggen. Men jag har fått jobb, skulle vara på 50% men denna vecka och nästa kör jag 100% då vissa skulle ha semester. Så jag kommer inte hem igen förrän det är mörkt ute slutar 18 fyra dagar i veckan. Men bor just nu oxå hemma med mamma och hundarna så gissa om dom är glada när jag kommer hem varje kväll :)

Så vad gör vi annars då?7

Hmm ja inte så mycket, Shelby får sina lek och träningsstunder. Inte det minsta svårt att lära henne saker, har aldrig sett en så följsam och smart hund, fast vi aktar oss för tråkiga upprepningar för då brukar akut dövhet slå till på henne.

Så idag har vi vart och hämtat en släpkärra full i ved och Shelby ja hon lyckades nästa ta sig en fågel. Den borde fan köpa sig en lott för den hann precis lyfta innan hon han hugga den. Såg inte vad det var för fågel såg bara nått stort som flaxade iväg upp ifrån marken.

Nejdå låt inte rubriken oroa er vi har inte direkt vinter här, lite kallare på dagarna och nån minusgrad på nätterna. Men skulle Shelby kunna skriva eller prata så skulle hon glatt deklarera att det minsann redan är typ -20 grader ute och att man som ridgeback minsann inte kan eller vill vara ute. Som jag ser det så är det bara stunt ifrån hennes sida. Visst den första kylan känns ju för oss alla. Men jag hävdar precis det som Eva lärt oss att den ridgeback som inte rör på sig fryser. Så ska man envisas med att bara sitta stilla ute ja då kommer man att frysa en del :P

Eller som inatt när hon väckt både mig och mamma med att trava mellan våra sängar flera gånger. Ok vi hade det inte direkt varmt inne men det var iallafall +18 i köket. Fick till slut nog och gav Shelby ett eget täcke och då vart det tack och gonatt direkt men då var klockan redan 06,30 och en annan hade svårt att somna om.

Ni skulle bara se henne just nu, eller kanske ska säga att ni skulle se dom båda just nu. Dom ligger i min säng bland täcken och kuddar och bara snarkar och sover. Tänk så bra allt kan bli om man bara får upp sina mänskliga flockmedlemar och så får man gå ut och göra en morron promenix. Sen kan man minsann sova tills det vankas lunch :P

Kan ju visa exakt hur less Shelby blir på mig när jag är ute och gör trädgården klar inför vintern:

Är det konstigt att man blir frusen när man ska ha bilen som hundkoja, hon har ju till och med sitt första täcke på sig, dock mest för att hon ska synas när hon sen är med till skogen.

Annars så ser det som sagt ut såhär varje morgon, om man inte kryper under ett täcke så kan man ju sno lite värme ifrån syster stövare. Som för övrigt tycker det blir för varmt med en frysen ridgeback nära.

Nu har det gått en massa dagar igen utan att jag uppdaterat nått i bloggen. Men vi jag och Shelby har haft fullt upp ute med att avverka en buske och köra allt ris till skogs. Jag valde att stå över året älgjakt, varför tänker jag inte ta här men det finns flera skäl till att jag hoppade det. 

Men att inte jaga har gett mig mera tid att vara med Shelby och mera tid för oss att jobba i skogen. Eller jobba var väl att ta i vi åker oftast till skogen och tar en promenad och lyssnar på alla ljud som finns där i olika väder. Detta då jag märkt att blåsväder inte är hennes favvo direkt.

Så vad har vi annars gjort då, hmm tagit det lugnt, letat leksaker i parti och minut.

Sen har väl Shelby busat som vanligt. Idag efter att vi käkat middag så hör vi hur hon skakar sig och såklart tror jag att nu har Kapten Blölja hoppat i dubbelsängen men se så var inte fallet idag. För när Shelby kommer till köket så är det i sällskap med mitt täcke som hon har vackert draperat över ryggen. Mysko att hon fått det med sig hela vägen in i köket. Tyvärr hann vi inte fram med nån kamera så ni får försöka föreställa er en stolt ridgeback med ett täcke över ryggen :P

Satt just och funderade att jag skriver en massa små glimtar ur en tid med en hund som inte längre finns med oss. Så nu tänkte jag ta och skriva lite mera och visa bilder på henne.

Hon föddes den 2 mars 1997 här i Björbo, inte allt för långt ifrån där min mamma bor. Huset hon föddes i var en gång den lekskola som jag gått på.

Hon föddes som en stoooor tik i en kull med 9 valpar. Vi hade när hon föddes vart utan hund i några år efter att vår schillerstövare Täxbergets Fia somnat in 1994. Varken jag eller mamma var särskilt glada över att det denna gång skulle bli en drever. Dom hörde man aldrig nått gott om. Men sagt och gjort vi följde med och såg på valparna när dom bara var några dygn gamla och min far valde stolt ut den där stora tiken men en knöl i nacken.Här är en av dom tidigaste bilderna som jag har på henne:   

Dom närmaste 8 veckorna funderades det starkt på namn och när vi sedan fick välja så valde min far att hon skulle minsann heta Klinga. Sagt och gjort efter 8 veckor kom det hem en hundvalp som inte var större än en kattunge:

Som sagt inte såg hon mycket ut för världen inte, men det skulle visa sig att denna lilla fröken var full i bus och påhitt. Vem kan glömma hennes finurlighet när hon insåg att man kunde gömma sig under soffan och stämpa folks hälsenor med sylvassa valptänder för att sedan snabbt som blixten försvinna in under hörnet på hörnsoffan så att vi inte kunde nä henne.

Eller när hon helt sonika somnade där det passade mitt under ett lekryck:

Så men denna hund fick vi ett rejält uppvaknade om hur det är att ha en lite smartare hund. Hon kom dock att bli min bästa vän, vi gjorde det mesta ihop som att sova:

Visst hon hade en egen säng och en egen nalle:

Hon var en mästare på att hitta saker att leka med som kanske inte direkt var leksaker för en hund:

Men liten blev stor men minst lika vacker som vuxen var hon och lika full i påhitt:

Då flera av hennes syskon lyckades med konststycker att svälja kottar och även Klinga var förtjust i att ta dessa i munnen. Så vi lärde henne att byta dom emot godis, detta skulle hon senare utveckla till ett sätt att slippa äta mat vissa dagar. Då hon tyckte att man minsann kunde sno mössor,skor, vantar, näsdukar ja allt som man inte skulle ha, inget av detta tuggade hon sönder men det skulle bytas emot godis. Vissa dagar kunde hon byta så många gånger att man blev galen på henne. Tur hon var söt som socker :) 

Här har hon tjuvat en hel påse med pant, som sagt allt kunde bytas emot godis. Hände allt som oftast att hon kom dragande med en kasse full i mjöl eller socker påsar. Men inget som hon bet sönder.

Då min far ville ha henne till jakt så vart hon först injagad på hare men senare oxå på rådjur. Någon hare skulle vi aldrig på fälla för henne men väl en massa rådjur fick min far och pensionärsligan fälla. Till och med under hennes löpning så bandade dom med henne och fick skjuta.

Många gånger hade Klinga änglavakt det är jag säker på, hon har korsat riksväg 71 med sällskap av en hundrädd dam på promenad. Visst vi hade pelj på henne men det kunde gå snabbt ner till vägen för rådjuren. Vi har även sett vargar precis efter att jag plockade upp henne och far ifrån ett längre drev.En av dom vargarna skulle senare avlivas uppe i Dala-Järna efter att dom hittat den lam. Klinga överlevde även en rejäl spark av en älg, troligen en ko med kalv. Innan detta hände så jagde hon även älg i brist på annat och speciellt om det var skare som bar henne. Men efter den omgången så var hennes dagar som "älghund" över å lika bra var det. Vi hade nog inte märkt nått av hennes skada om det inte varit för att hennes ena tårkanal blev synlig, nått som drevrar kan ha som medfödd defekt. Men efter att ha pratat med en veterinär så petade jag ner den igen och senare på kvällen kom det att visa sig att hon skulle få en stor böld under ögat. Men denna sprack av sig själv och allt var tillbaka som vanligt.

Klinga var min fars ögonsten och stolthet. Ja vi tyckte såklart om henne lika mycket hela familjen. Hon blev aldrig någon champion i utställningsringen men vad gör det hon funkade hemma med oss och hon kunde jaga. Men hon kunde oxå spåra skadat vilt efter att hon och jag gått en eftersökskurs. Nu fick vi aldrig chansen att testa detta i verkliga livet ihop.

Klinga var så mycket mer än bara en hund, hon var min läromästare mitt skydd mitt allt. Hon gick alltid mellan mig och andra hundar. Hon visste inte hur liten hon var då hennes hjärta var större än störst.

Med henne är enda gången jag såg min far gråta. Detta var den där dagen då en elak veterinär drog upp hennes skinn och släppte ner det igen och sa orden det där är väl inget att ha kvar. Detta utspelade sig strax innan Klinga skulle fylla 9 år och efter ett löp hade hon blivit rejält sjuk, hon drack vatten för att i nästa stund spy upp det igen och hon magrade av på bara ett par dygn. Efter att vi sagt till den elaka veterinären att vi ville ha en diagnos innan nått beslut skulle tas så visade det sig att Klinga hade fått diabetes och skulle behöva insulin morgon och kväll samt specialfoder var fjärde timme. Hon skulle även stereliseras och en juvertumör skulle tas bort om hon ens skulle ha en chans. Så efter att ha kommit överens om att vi iallafall skulle försöka ha henne kvar. Så gjordes dom ingrepp som skulle göras och efter 1 vecka fick vi hämta hem en mycket piggare men lika envis hund. Att ge henne insulin via spruta morgon och kväll gick över förväntan. Först gjorde jag det och sedan lärde sig oxå mamma att ge henne. Tack vare detta så fick vi ha henne med oss till 2009.

Tur var det då min far senare insjuknade i cancer men även fick en stroke, efter denna tog han sig tillbaka till livet så gott det gick mycket tack vare en drever med stort hjärta som han kunde gå med och som anpassade sig efter hans tempo. 

Min far somande som sagt tack och lov in före Klinga. Men en dag i januari 2009 orkade inte heller hennes kropp längre, efter en envis infektion i ett juver och en röntgen som visade att det fanns skuggor på andra organ så fick min lilla drever slutligen somna in i min famn. Hon är den första hund som jag fått följa ifrån födsel till död. Så bara sådär så fanns hon inte längre, hon sprang säkert med snabba glada steg över regnbågsbron för att vara med sin husse igen. Fast denna gång kan inget skilja dom åt. Nu får dom båda vara friska och jaga tillsammans igen. Här är dom båda friska och "unga" :)

Klinga har för evigt en speciell plats i mitt hjärta, tror ärligt att utan henne skulle jag aldrig ha vågat skaffa Shelby. Brukar lite skämtsamt säga att Shelby nog fick en bit av Klingas själ med sig, eller så är det helt enkelt samma själ som fått återfödas. Jag vet inte om jag direkt tror på sånt men man ska aldrig säga aldrig.

Brukar skämtsamt fråga Shelby om hon ser spökvovven i hallen, i ett skåp där står nämligen Klingas urna. Men efter att ha pratat med E så vet jag att Shelby inte ser en hund utan något helt annat. Shelby har någon på andra sidan som vakar över henne. Nån jag önskar att hade fått se henne och vara med henne här levande med oss andra.

Klinga 2/3 1997-21/1 2009 alltid saknad och evigt älskad.

Tack för att Du kom till oss
Tack för att Du älskade oss
Tack för alla tokigheter Du gjorde
Tack för alla skratt 
Tack för Ditt tålamod
Tack för allt Du gav
Tack för Din godhet
Tack för Ditt mod
Tack för Ditt sällskap
Tack för tiden vi fick
Tack för att Du fanns
Tack för allt, Du Vackra 
Sista andetaget draget
Ögonens glitter slocknat
Nosen kallnat
Hjärtat tystnat...
Ditt lidande är slut

Har ett längre tag funderat över hur olika matråd vi fått till dom 3 senaste hundarna.

Så vi tar det ifrån början:

Klinga: när vi hämtade hem henne 1997 så skulle hon ha uppblött valpdoggy med mjälk och grädde. Hur länge tror ni lilla fröken ens ville ha det? Om ni gissade på bara nån dag så var det rätt, tog kanske 2 dagar så fick vi plocka bort grädden, sen följde mjölken i rasktakt å sen slutligen vägrade hon äta uppblött torrfoder. Något hon skulle fortsätta med tills hon vid 9 års ålder fick diabetes och skulle äta special foder. 

Céli: henne hämtade vi hem under sommaren 2003, en nätt resa på ca 144mil tur och retur. Hennes mat var samma uppblötta valpdoggy men denna gång skulle det vara filmjölk på till varje mål. Eller som vi kom att kalla den fismjölk för jädrar vad den hunden fes. Så där vart det stopp på filmjölk men hon fortsatte att ensvias med att tigga uppblött doggy till frukost i många år. Sen när Klinga blev sjuk så fick Cille ät av hennes foder då det även används som bantningsfoder til hundar. Idag äter Cille doggy igen och lever livet till max, vi testade annat bantningsfoder på henne men av det fick hon troligen ont i magen och ville inte alls röra på sig. Så vi har sagt att hon får äta doggy dom åren hon har kvar och vara pigg och lycklig. Kan ju tillägga att hon är lika rund än men nu kan det kvitta. Hon mår bra och orkar leka med Shelby

Shelby: Henne hämtade vi hem ifrån Segersta i oktober 2009, och nu var det minsann en riktig matplan uppgjord, vi visste exakt vilket foder hon skulle äta som valp och vi kunde bara köpa det på djursjukhuset i Falun. Så Shelby fick stenhårt följa den dieten medans hon växte upp. Ville verkligen göra allt för att hon inte skulle bli sjuk eller växa fel. Idag äter hon proplans foder för aktiva hundar men i en mindre mängd då vi inte hårdtränar så ofta. Visst erkänner att det slinker ner nån smakbit av det vi äter ibland och vankas det älgkött så får dom det till middag.

Både Cille och Shelby äter i nulägen max 3 ggr om dagen, rätt ofta skippas det frukost i denna flocken då dom inte kliver upp förrän runt 10 å vi försöker äta lunch runt 12-13 tiden.

När Klinga levde så efter att valptiden var klar så fick vi vara glada om hons ens käkade 1 gång om dagen. Men vi visste att hon skulle äta så sanrt hon blev hungrig. När hon senare insjuknade i diabetes skulle det ätas var fjärde timme. Tror ni hon ville det? Nej hennes eftermiddags mål vart allt som oftast överhoppat, inte pga oss utan för att hon vägrade kliva upp eller komma fram ifrån sin plats under min säng. Så efter att ha rådfrågat hennes veterinär så kom vi fram till att hon fick göra så, så länge det inte gjorde henne sjuk. Hade hon nu nån gång känning av sitt socker så kom hon fram och tiggde nått att äta.

Tänk så mycket det kan skifta i vad man ger sina hundar bara beroende på vem man köper dom av. 

Gamla tiders hundar dom fick ju äta det som blev över i hushållet som potatisskal osv iallafall dom som jag fått berättat för mig om. Som sagt det händer mycket med dom matråd vi får till våra husdjur.