Har idag insett att min lilla Shelby har hökögon. Detta efter att ha sett henne ligga och leka med nått på golvet i hallen. nått som stoppades i munnen spottades ut och sedan krafsades runt med tassarna. Detta visade sig vara en pytte liten sten som hon hittat på golvet. Plus att hon är allt rackars duktig när man ska ta av henne nått, det är bara att gå fram och ta det, inte ett morr eller ens ett försök att följa med och ta tillbaka det. Skulle det vara nån sak av modell större så funkar det tyvärr inte med loss som andra hundar har som kommando. Nej till Shelby säger man släpp :) Ops råkade visst bli lite fel kommando på henne hehe.

Hon fortsätter dock att envisas med att grisen=matmatte dvs min mamma. Vet banne mig inte hur eller ens om jag vill lära henne av med det. Nått hon dock inte klarar av alla gånger är att få 2 st val. Som tex vid kasst väder antigen gör du ifrån dig eller så går vi in. I detta fall tar hon mer än gärna val nummer 2 fast jag vet att hon är nödig. Hörde jag nån gissa på att det är bara för att vädret inte var Ridgeback väder?? Japp då var det rätt gissat, regn eller rejält kallt är nått som fröken inte alls gillar, inte ens fast man får ha sitt täcke på.

Så hur är det med Cille aka lappapan....jodå piggare än på länge är hon, allt efter att vi testat bästa Evas bantningskur...nu går inte längre Cille...nu springer hon överallt, hon hoppar jämnfota av lycka när man får mat eller en liten bit godis. Hon snor stumpor så fort hon ser dom, hon leker med leksaker...detta helst när Shelby äntligen somnat i soffan...ja se då ska fröken gammal leka med en massa pipleksaker för då vaknar ju Shelby igen och kommer springade...är man då snabb som bara en stövare kan vara så kan man sno hennes redan uppvärmada plats i soffan :D

Nu låter väl rubriken värre än det är som tur är.

Tar det ifrån början, har den senaste tiden försökt att lära Shelby hämta olika leksaker om man frågar efter dom, och här förra veckan så fick hon tillbaka sin gris/vildsvin som hon fick på julafton och som hon dödade samma kväll. Den har vi iallafall laga nu så att det låter igen. Men som sagt den dagen så kunde man fråga Shelby vart är grisen och genast så trippade hon iväg och hämtade den.

Men så den dag så började det som gett upphov till rubriken...på frågan Shelby vart är grisen så springer hon snabbt fram till min mamma och kollar på henne.Så nu går det inte att fråga efter grisen då shelby tydligen tror att det är detsamma som min mamma :P Så som sagt fråga inte Shelby om vart grisen är om du inte vill bli förolämpad :P

Denna helgen har jag verkligen försökt att slita lite på mina hundar, eller ja jag jobbar på med Shelby och Cille envisas med att köra ledsna hundvalpsögon och med att gråta tills man får dåligt samvete.

Tog i lördags Shelby på en lång promenix ner på älven å sen knatade jag i rask takt medans hon kutade runt lös med ridgebackryck mest hela tiden. Men måste få skryta lite över henne, inte ett enda försök att springa fram till folk eller att jaga efter dom som åkte skoter och cross på älven.

Sen när vi kom hem så var det bara att göra Cille klar för en tur med sparken...den hunden hon kan verkligen dra och älskar att springa...frågan är bara hur mycket man törs låta henne göra hon är ju inte i nån direkt form även om det börjar gå bättre tack vara bästa Evas bantingstips för matfixerade hundar. Brukar tänka på vad dom sa i Falun när vi gav Cille sina vaccinationer innan Shelby kom hem. Fick då höra att Cille inte skulle hålla länge till om vi inte tog av henne en massa vikt, men jag fick inte cykla med henne eller låta henne springa. Suck det funkar INTE att gå en hund smal, konstigt att dom inte visst det. Vi har även testat med en massa olika såkallade bantingsfoder, dessa gjorde henne bara ledsen och totalt ovillig att vilja gå ut. Denna dom fick hon för snart 3 år sedan, nu leker hon dagligen dragkamp med Shelby, hon hoppar och springer numera runt i huset som en valp. Hon älskar att dra å då menar jag dra mig på spark, man kan omöjligen pika på för att hinna med henne då hon sätter igång så då blir det korta rucsher med drag å sen får hon slappa lite och trava på i lugnt tempo. Men som sagt Evas tips funkar bättre än dom jag fick i Falun =)

Sen igår var jag på ett föredrag med Maria Hodges, djurkommunikatör. NU ska jag väl erkänna att det inte direkt uppfyllde mina önskingar då det efter en massa frågor ifrån publiken spårade ut till ett evigt snack om foder, vad man ska eller inte ska ge sina hundar. För att senare hamna på ett rejält sidorspår om Thomas Quick...suck så när det var dax för fikapausen så avvek jag ifrån mötet. Hade ju hoppats att hon skulle ha berättta mer om sitt arbete med hundar och andra djur.

Annars så har Shelby uppgraderat sin passion för att äta konstiga saker till råa potatisar, men det duger inte med vilka som helst, nej det ska vara kingedward och sen ska dom vara köpta i Nås, suck varför kan inte min hund vara som andra??

Hon har även under veckan som gick testat att äta senapsill, kinamix med tonfisk kan ju säga att båda sakerna gick ner, till och med Cille ville ha kinamix och tonfisk.

Går både idag och igår till Eva, som jag sa när jag ringde igår vi håller både tummar,tår och tassar för att det ska gå bra med den lille. Det får banne mig räcka med otur för dig nu..jag hoppas verkligen att du orkar fortsätta med aveln för högst på min önskelista står det en liten oppigårdare till :)

Är så glad för den jag redan har ,hon är vårt ljus i mörkret, änglahunden som ryckte upp oss alla ur sorgens mörker. Mitt syre och min livsglädje min bästaste vän som alltid vill följa med och åka bil. Oavsett om det ska åkas pickup eller mustangcab.

Så just därför hoppas jag att du fortsätter Eva, och folk som inte fattar att man sörjer sina hundar oavsett hur många till man har, ja dom borde du ge en spark i baken. Visst det blir inte lika tomt i livet om man har fler och en går bort, men det gör lika förbannat ont i hjärtat och där blir det ett tomrum som ingen annan kan fylla upp. Jag vet så väl hur det känns att mista en fyrfota vän. Shelby kommer aldrig att kunna fylla upp tomrummet i mitt hjärta som blev när Klinga inte längre kunde vara med oss.

Men nu kallar dagens sysslor på mig så det får bli mera skrivande senare.

Men som jag sa Eva, du vet att fast vi bor en bit bort så är det bara att ringa om du vill ha hjälp med nått =)

Har vart dött på den här bloggen ett tag, har inte haft nått att direkt skriva om men nu har jag minsann det. 

I lördags packade jag in mamma och Shelby i bilen å sen styrde vi kosan emot Segersta och den bästa uppfödare man kan ha. Väl där skulle vi gosa lite valpar och prat hundar och bara ha det bra. 

Tur vi var vaccinerde mot valpköprsjuka innan vi for. För dom är ju bara sååååå söta, finns det nått gulligare än en liten ridgeback med stora rynor i pannan som kollar på en med hundvalps ögon.....nej inte om du frågar mig.

Väl uppe hos bästa Eva så fick Shelby busa av sig med hennes busunge Lai-Lai som är strax över 1 år. Gissa om Shelby vart glad över att få busa med nån som har samma energi som henne. Dom sprang som 2 tokar på baksidan av Evas hus. Kan säga att det där behövde dom båda, för här hemma får Shelby inte samma fart på Cille, plus att Cille kan vi aldrig ha lös då hon gillar att jaga.

Sen in till Eva och hälsa på alla dom andra hundarna i hennes flock, Shelbys pappa Mumin, Hjärtat och Nova. Vi hde oxå med oss lite gott till hundarna och lite till Eva. Hundarna fick torkad kycklingfile och till Eva blev det en dajmkaka :)

Kan säga att allt blev uppskattat.

Sen var det bara att sätta sig på golvet med 5st sööööt valpisar, vart totalt valpöverfallen då dom minsann tyckte att det skulle sovas i mitt knä. Tur att den valp som gillade det mest är en han å nån sån ska jag inte ha med mina 2 tikar. Snabbast fram var dock den lilla tik som enligt Eva skulle vara lite skyggare än sina syskon. Lilla drömmar tuff som få men lite fundersam till och från.

Visst jag erkänner jag blev lite sugen på att skaffa en till hund, men det får bli när Cille travat till en annan värld.

Nej nu slänger jag upp lite bilder på sötnosarna:

Sen är det ju inte alla uppfödare som säljer hundar som man kan stapla på varandra :P

Kan man annat än falla för dom här söta sakerna? Nej jag tror inte det.

Måste ju även slänga upp bilder på Shelbys snygga pappa Mumin :)

Erkänner att jag inte alls tyckte om RR med levernos inte förrän jag träffade denna stora kille :) Vacker som en sommardag är han. Så nu vill jag oxå ha en levernos.

Kan då säga att den här lördagen var den bästa på länge, synd bara att det är lite långt att åka annars skulle jag åka upp nästan varje helg så att Shelby får busa med hundar som är som henne, de pratar korrekt hundspråk och är lika vild som en RR kan vara. 

Nejdå det låter nog bra mycket värre än det egentligen är. Men det är i nuläget så att Shelby drabbas av lite separationsångest om jag inte kommer hem varje dag/kväll eller om jag går ut och gör nått som hon inte kan vara med på. Det har blivit så då jag för tillfället jobbar ca 2 mil ifrån mamma, så för mig passar det bättre att åka hem till henne varje dag och käka å sen vara med voffarna. Då slipper jag åka hem när man slutar 18 å fixa mat, blir så sent med att äta då. Men detta har som sagt lett till att Shelby blir orolig om jag en dag inte kommer hem utan jag åker till min lägenhet. Då blir det gråtlåt och nån som är orolig hela tiden. Men NEJ hon är inte till salu fast att det är lite dygt just nu. Men det går säkert över....För man kan ju inte sälja det bästa man har heller. Det ljus som hon sprider i våra liv vart räddningen för oss alla när min far och Klinga knatade vidare till en annan värld. Till och med Cille har levt upp och blivit som en valp igen...en valp på snart 9 år. Det värmer ens hjärta att se hur pigg och glad hon är efter allt hon förlorat. När vi lät Klinga somna in den där vinterdagen för snart 3 år sedan så var hon med dit. Cille väntade i bilen tills Klinga inte längre fannas då ville veterinären att vi skulle ta in henne så hon fick nosa en sista gång på henne och se att hon inte skulle vakna igen. Så Cille nosade och puffade lite på Klinga men kunde nog kanske inte förstå varför hon inte vaknade igen. Hon ville ganska snart ut i bilen igen vilket hon också fick medans vi gjorde klart det sista, bestämde urna och text på den. Sen när vi kommer ut ur djursjukhuset så hör vi en hund som ylar så sorgset, riktigt skriker ut sin ensamhet...det visar sig att det är Cille som nu inser att Klinga inte ska med hem igen, inte nog med att hon vid denna tidpunkt fortfarande letade efter sin husse, hon hoppades varje kväll att han skulle sitta i soffan som vanligt, nu skulle hon sakna den flockmedlem till. Det gjorde såååå ont i hjärtat att höra henne gråta som hon gjorde. Men så fort vi kom till bilen så tystnade hennes gråt, hon lät inte ett pip på hela hemresan, Hon som alltid gnäller om man åker under 90km/h. 

Men som sagt Cille fick vara ensam hund tills i oktober samma år, då kom våran älskade lilla busunge hem, hon som har så mycket kärlek att ge till alla i sin flock. Att Cille fick tid att anpassa sig till att vara ensam med oss tror jag gjorde susen. Redan då började hon öppna sig mer och mer. För jag erkänner Klinga styrde Cilles live med en järntass, hon fick inte leka om det inte passade henne, inte sov vart hon ville. Men tro mig nu sover hon överallt om hon bara vill, det som dock bekymrar mig lite är det fatum att hon inte säger ifrån när Shelby tar av henne leksaker eller biter henne i benen. 

Jaha vart tog det här året vägen då, det har gått ruskigt fot måste jag säga. Med både bra och dåliga minnen. Så nu återstår bara att knyta ihop säcken med 2011 på och blicka fram emot ett nytt år med nya hädelser. Har funderat lite på vad jag förväntar mig av 2012 och det enda jag spontant kommer på är att Shelby ska minsann få sin spårkurs, nu ska det banne mig bli nått av den hunden. Jag vet att hon kan, men vi behöver en rejäl spark i baken båda två. Så hoppas verkligen att Eva ska ha nån spårkurs.

Gör några tillbaka blickar nu:

Börjar med julafton och att hundarna fick 2 st nya pipleksaker, en rudolf och ett vildsvin. Cille fick Rudolf och vaktade den hela julafton...å Shelby ja hon fick vildsvinet till sin stoooora lycka. Slänger upp nån bild på dem båda med sina leksaker å ja Shelby tuggar skinnboll med fyllning:

Men tro nu inte att vildsvinet finns med oss längre......nejdå det var några som lekte dragkamp med det och spräckte ryggsömmen å sen fick en viss ridgeback tag i stämman och plockade av delar på den...suck

Hon hade ju ett nytt vildsvin iallafall för några timmar.

Kanske man skulle köpa det som dom tipsade om på djurmagazinet, leksaker som är testade och ska klara av tuffare tag....dom ska visst vara testade av tigrar. Men fråga är är dom testade av en ridgeback som skakar allt den kommer över och som har dragkamp med en stooor stövare.

Vad gjorde vi annars på julafton då...inte så mycket. Jag och Shelby tog dock en promenix strax efter kl 2 på natten då vi tänt våra marschaller. Tyckte det var en bra idé att låta henne kolla på ljusen ute och lyssna på alla ljud som kommer av brinnade marschaller i olika utförande och storlekar. Även att se alla skrämande fyllon som fyller vägen genom byn. Allt detta klarade min ridgeback utan att ge ifrån sig ett enda skall. Det enda var att om vi skulle passera folk som stog längs med vägen så ville hon envist gå mellan dom och mig och hålla koll på dom till 100%.Så ja hon håller verkligen koll på oss i flocken. Men utan att tro att hon är ledare. För hon går alltid bakom mig om dom ska med å sen får stackars Cille trippa sist.

Såhär trötta var dom på juldagen, vi klev inte upp förrän runt 11 tiden. Så efter att dom fått gått en promenix så återgick dom till att lata sig i min säng.

Annars så har vi tagit det lugnt, gillar som sagt inte direkt julen.

Så nu ser vi med bävan fram emot 12 slaget inatt då det ska skjutas raketer i parti och minut..å Cille inte alls gillar raketer.

Men som sagt önskar er alla ett gott slut på 2011 och ett gott nytt år 2012

Ville bara önska er alla en God Jul