Tar och gör en liten sammanfattning av året som gått så här på årets sista dag.

Det här har varit året som vart helt upp och ner mest hela tiden. Året då jag fått inse att jag och Shelby har lite mer att jobba med än vi trodde, men det är påväg åt rätt håll nu. 

Vi har testat att spåra viltspår/eftersök...vi har inte vart ut på en enda cruising detta år. Jag har fått ändra min stil som ledare för min flock, Shelby har haft vattensvans och senare visat sig inte tåla bamyl utan få klåda av det till tusen.

Men nu höjer vi blicken och fokuserar på ett nytt år med nya tag :)

Tänker lämna över tangeterna till hon den där som jag försöker lära nått..alltså Shelby. Så får hon sammanfatta hur vi haft det över jul och nyår.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Äääääääntligen fick jag chansen att skriva...tur mattemamma gick iväg hehe. 

Få se hur det var nu vi har typ pyntat lite ute, dom där jag bor med säger att jag inte skulle klara av att ha en gran inne...fattar inte vad dom snckar om det skulle ju vara hur bra som helst att ha nått att bita på. Nått annat än den där syrran jag har eller dom där gamla benen som det inte finns nått kött kvar på.

Innan jul så var vi upp och hälsade på min gammelmatte Eva och henns flock...tycker fortfarande att Lai och Hjärtat kan vara lite läskiga men tant Nova henne tycker jag om. Fick träffa dom nya hundarna hon skaffat Signe och Cassado, dom var oxå läskiga till att börja med men sen efter ett tag var dom ju rätt ok att leka med :)

Märkte nog att nån saknades hos gammelmatte nämligen min Pappa Mumin, men min mattemamma sa att han fått flytta till andra sidan rengbågsbron för att han inte mådde bra. Vet inte vad det är men det låter bra iallafall.

Ska minsann klaga lite på dom där jag bor med för på julafton sent som bara den skulle man visst ut och pinka i mörkret jaa eller mörkt är det väl inte för dom tänker en massa konstiga ljus här där jag bor...kolla på dom här bilderna:

Dom släcker lixom ner all annan belysning efter vägen som mattemamma alltid går med Cille efter, jag slipper för jag springer ju runt lös jämt :P

Sen som att om inte det var nog att man skulle ut jätte sent eller jätte tidigt beror på hur man ser på saken...sen skulle man ut och gå oxå. Det blåste som bara den och det gjorde att det lät illa om ljusen som brann i stora brukar...plus att det luktade konstingt ute, tror dom sa att det stank disel som bara den. Men jag fick en massa berömm för att jag vågade gå förbi dom fast dom lät och luktade illa.

Annars så roar jag mig med att bita Cille...fundera på hur man ska välta den där konstiga saken ute på gården:    

Kommer nog på nått sätt när jag har mina tokryck, har kommit på att det går att gräva under husvagnen och att om man stryker ryggen emot allt när man har täcke på så slipper man få ett nytt :D

Nej nu har jag inte tid att skriva mer, måste gå och hoppa i sängarna eller ja det är ju inte jag som gör det utan nån annan hehe

//Shelby aka Kapten Bölja

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Då tar jag tillbaka tangetbordet och ber att få tacka för mig oxå, 

Önskar er läsare ett Gott Nytt År

//Jenny

Har gått sådär lång tid igen sedan jag uppdaterade bloggen vet inte varför men jag har ingen inspiration till att blogga. Det är inte det att jag och hundarna inte gör saker utan jag har ingen föklaring till varför. 

Jag och Cille åker spark minst 2 ggr varje dag, inga långa turer men jag har ända fullt upp att få henne att fatta att hon inte är ung längre, hon är ju redan 9 år blir 10 i maj. Fattar inte vart åren tagit vägen.

Å jag och Shelby jag vi jobbar på med att få henne att förstå att jag försvarar henne hon behöver inte försvara mig. Det går frammåt sakta men säkert, men tack vare den hjälp vi får ifrån bästa eva och hennes super coola flock så får Shelby små "knuffar" i rätt riktning. Så det märks snabbt skillnad på henne. Hon är redan modigare och förstår att jag kan försvara oss båda, så numer kan hon till och med lämna min sida när vi är i skogen. Som när vi skulle ta en gran, efter att jag sågat av den så tyckte fröken ridgeback att hon minsann skulle hjälpa till att dra fram den...bara det att hon drog åt ett håll å jag åt ett annat. Så tillslut sa jag lugnt och sansat men Shelby jag kan dra fram granen själv varvid hon kollade på mig och travade iväg ner till bilen med en blick som sa ja men va bra då kan du vara där uppe ensam. Det skulle inte Shelby ha gjort för några månader sedan.

Nu trodde säkert vissa att det skulle bli en blogg om hur pass många köttbullar som mina hundar lyckats med att tjuva till sig och käka upp...men tyvärr så är inte fallet utan jag måste ju få visa vilken underbart lugn och sansad Ridgeback jag har även fast diskbänken är full i nyrullade köttbullar...

Ja Cille är precis lika nöjd hon, visst dom har fått smaka lite medans mamma rullade dom men efter det så går båda ut ur köket...fast jag vet nog ett par hundar som inte skulle göra det utan som skulle göra ett försök att tjuva till sig en massa råa bullar.

Har sagt det förut och jag säger det igen..det är såååå skönt med hundar som inte tjuvar mat :)

Tro nu inte att detta inlägg kommer att höja honom till skyarna...det kommer inte att ända. Visst han har säkert en massa vettigt att säga men tyvärr är jag inget fan av hans metoder eller av dom koppel/halsband som han ofta använder.

Nej rubriken kommer av att jag måste få berätta vad Shelby gör om detta program dyker upp på nån kanal när vi zappar runt och letar efter nått att kolla på...det är samma sak varje gång efter att programmet vart på ett tag så sätter sig Shelby upp i soffan slänger en blick emot teven och sen kollar hon på en med en blick som säger men snälla matte måste vi kolla på det där puckot...han snackar ju bara en massa goja. 

Fast nu i veckan har hon börjat med en ny reaktion...den heter stoppa huvet under en filt och sucka högt över att nu kollar dom på den där karl igen..å nej jag har inte lärt henne detta eller ens uppmutrat hennes beteende..hon får göra som hon vill inom rimliga gränser och så länge hon mår bra.

Men som sagt i den här familjen/flocken har inte Cesar några fans :P

Så skulle jag kunna skriva om nu Shelby eller Cille hade begåvats med en tjuvgen...men det et har dom inte fast att dom haft världens chans att ta en hel skinka som var ny griljerad och allt. Detta då mamma ställde den att svalna på diskbänken och sen lämnade köket i en massa timmar för att kolla på tv. Om nu shelby hade velat ta den så hade hon gjort det utan minsta bekymmer då den stod nära kanten oxå...men såklart så var hon med mamma och kollade på tv. För se lilla Shelby hon vill inte vara ensam i nått rum nån längre tid och ja Cille hon är helt enkelt för lat för att stjäla, hon vet ju att man får smaka när nån tvåbent tar sig en bit så varför ens anstränga sig att sno den :P

Det blir bara sämre och sämre med mitt bloggande här...måste ta mig i kragen nu igen och försöka blogga lite mer om vad som händer och sker här med mina hundar.

För tillfället är dom lite dryga då båda löper och Shelby tar just nu rekord i att vilja gå ut och kissa..typ varannan timme...bläää tur att det är övergående säger jag bara.

Vad har vi annats hunnit med då?+

Jo en resa upp till Bästa Eva förra veckan, då shelby fick hälsa på hennes flock och vi fick träna på att Shelby ska känna sig trygg med mig igen som hennes ledare och slippa känna att hon måste vara tuff och skydda oss båda. Att det har blivit såhär fel beror bara på att hon vart påhoppad av en annan hund och att jag inte hann reagera och gå mellan och skicka bort den andra hunden, detta då jag endas såg nått som fladdrade till i ögonvrån och sen var det klart och Shelbys förtroende på mig som ledare var kört i botten. men nu börjar vi sakta men säkert komma på rätt spår igen och allt tack vare Eva, Lai och Nova :) Vet inte vad vi skulle göra utan denna underbara människa som alltid har tid för mina dumma frågor och alltid kan hjälpa. Utan Eva och hennes flock vore vi rejält vilse som det känns. 

Efter mitt senaste inlägg då allt var vänt upp och ner i och med att Shelby var sjuk så kan jag nu berätta att fröken är precis lika pigg som innan. Fast inte utan att vi fick passera ett hinder till på vägen. Som jag skrev sist så verkade det som att Shelby fått klåda och den blev bara värre och värre...så fort hon låg still på ett ställe ett längre tag så börjde det tydligen att klia. I Falun trodde dom att hon nog fått nässelutslag. det var tydligen en reaktion dom kan få av bamyl även om det inte var så vanligt, den vanligaste var att dom fick diaree vilket hon oxå hade. Men som sagt tur man har en snäll hund som gör som man säger så till kvällen så började klådan att lägga sig och när den var som värst så badda jag insidan på hennes öron med klorhexidin...detta då hon kliat sönder den ena örlappen eller vad man ska kalla det. Så nu försöker jag att tvätta såret och hålla det mjuk så att hon inte ska fortsätta att klia sönder det.

Berättade ju tidigare om att Shelby har ett alterego som vi valt att kalla för Kapten Bölja och som envisas med att hoppa i sängarna. Nu har jag äntligen fått ur bilderna på hur det ser ut när Kapten slagit till rejält:

Som sagt min mamma får allt som oftast bädda om sin säng efter att fröken aka Kapten skuttat runt i den.

Visst man kan inte annat än le åt hennes tilltag även om jag kan säga att min mamma har tröttnat rejält på henne och hennes till tag. Det mest magiska med detta är att det kan gå dagar ibland veckor utan att hon gör det för att sedan börja göra det igen varje dag.

Det är nog det ord som bäst beskriver hur jag kände mig igår...helt maktlös och orolig till tusen.

Allt skulle bli en vanlig dag trodde jag när vi klev upp här hemma. Shelby hade redan gått in till mamma för att väcka henne och få ligga där och bara vara ett tag. Men när vi andra klev upp så kom det ingen ridgeback med oss upp, det händer ibland att hon vill ligga och dra sig längre vilket är helt ok för oss. så jag drack kaffe och skulle ta ut Cille, fortfarande ingen Shelby uppe, jaja hon är väl bara extra trött idag. Men då jag och Cille kom hem så stod det klart att nått var rejält fel med Shelby, för i normala fall så står hon i ett fönster och gråter och springer runt och låter illa för att hon vill följa med oss ut. Men igår bara låg hon i mammas säng...efter lite lockande så kom hin äntligen upp på fötter men det gick sakta väldigt sakta ut i hallen. Hon gick med slokande öron och huvud och svans hängde ner. Såg precis ut som hon gör när hon gjort nått bus hon inte får göra. Frågade om hon ville ut, hon försökte vifta på svansen lite men den slokade mest. Så i sakta mak gick vi ut så att hon skulle få göra ifrån sig, väl ute så gick det sakta hon hade svårt att få svansen rätt när nummer 2 skulle göras, hon har den i en speciell böj annars. Men visst hon gjorde ifrån sig men det gick sakta och inte ett enda försök till att springa eller till att ens trava. Kände direkt att jag måste ringa till bästa Eva och fråga då hon alltid har nått råd eller tips, så efter att ha förklarat hur Shelby beteede sig så lutade det nog åt att hon hade vattensvans eller ryggskott. Så det var bara till att gå in i sakta mak igen och sen ringa till Falu Djursjukhus. Fick en tid när dom skulle ringa upp 14,45 vilket kändes som en hel evighet bort då man sitter där med en sjuk hund. Så under tiden som vi väntade, jag ringde runt 10-11 tiden så bäddade jag ner Shelby i min säng under ett varmt täcke och hon var nöjd över att få ligga där. Men som sagt det var ju länge till att vi skulle bli uppringda och vi andra skulle äta lunch...runt 12-13 tiden, funderade länge på hur jag skulle göra med Shelby men kom fram till att lite kyckling och ris skulle hon få, så sagt och gjort försökte få henne att kliva ur min säng men det ville hon först inte så jag skulle hjälpa henne ner...då gnäller hon till då jag lägger armen runt hennes bakdel och kommer åt svansen. Men efter detta så kommer hon med ut till hallen där hon äter lite och sen går hon till soffan i vardagsrummet och lägger sig så där bäddar vi ner henne med en filt över sig igen.

När dom äntligen ringer upp ifrån Falun och jag förklarar hur allt ser ut samt hur hon beteer sig så tycker dom det låter som vattensvans, en inflammation i nån nerv till svansen som kommer av kyla. Så vi blir föreslagna att ge henne magnecyl. Så igår var det rally runt för att leta efter det, fick till slut åka till apoteket i Djurås bara för att där får besked att det inte längre finns magnecyl...utan att det är bamyl man ska ge...så sagt och gjort skaffar en förpackning och åker hem, ger henne den dos dom sagt till oss i falun och visst blev hon bättre...så pass myckte bättre att vid 4 tiden i morse tyckte hon det var läge att vara uppe och gå samt att hämta leksaker att bita på. Suck så nu sitter jag här med trötta ögon och mamma lika så..å väntar på att Falun ska ringa upp oss igen då det verkar som att liten har fått lite klåda eller om det är en fix idé som det brukade vara på Klinga då hon skulle hållas lugn.