Vet inte vart tiden tagit vägen för idag fyller lilla Shelby hela 4 år, det märks inte det minsta på henne, för se hon är lika vild som alltid. Mycket av hennes vildhet beror nog på att lilla fröken Shelby blev påhoppad som inte allt för gammal och det gjorde henne inåt vänd och osäker. Men för varje dag som går så är vi på rätt spår, Shelby har inte längre samma skräck för alla ljud som kan uppstå i skogen. Igår fick hon ju till och med vara med och plocka hallon på flera av mina hemliga ställen, men en massa blandad terräng samt en massa färska spår av vilda djur. Kan ju säga att just nu så är hon ganska fixerad vid att kolla på fåglar....

Skulle ha bloggat mer och tidigare men nej jag orkar, finns vissa saker som stjäl en massa av min ork. Berättar mer senare

Så var det ännu ett tag sedan något hände på bloggen. Har fullt upp med annat, jobb, njuta av sommaren osv.

Men nu så kommer äntligen ett inlägg upp.

 Vill passa på att skicka alla en Midsommar hälsning med denna bild:

Vackraste Shelby uppe i Tyrsberget.

Vet inte vad jag skulle göra utan denna hund. Hon som är vacker som en sommardag, snabb som vinden men ändå mjuk och följsam. Som alltid finner sig till rätta på nya platser. Ibland kan man nästan tro att hon varit där tidigare i en annan tid med andra människor. Hon som fått oss alla och framför allt mig att läka och glömma sorgen efter dom som fattas oss för ett tag. Hon som alltid verkar veta precis vad jag tänker på och jag känner detsamma emot henne. Utan Shelby skulle jag fortfarande vara vilse i livet, utan svar och utan en fast punkt. Men nu tack vare henne och bästa uppfödaren Eva så är jag tillbaka på banan, starkare än på länge om med en massa frågor besvarade.

Men har ju även en skönhet till här hemma, även om åren nu börjar ta ut sin rätt i hennes ansikte så har inte glöden i ögonen falnat, inte ens fast hon mist sin husse och sin bästa hundkompis Klinga.

Vår fina gamla lappapa Céli. Den som säger att man inte kan lära gamla hundar att sitta har aldrig träffat vår Cille hon har utvecklats nått enormt sedan vi fick Shelby. Vi hoppas få ha henne med oss många fler år :)

Avslutar med en bild på Shelby igen...som vissa vet så brukar ju mamma kalla henne för helveteshunden...å nu tror jag att jag fått den på bild :

Äsch slänger till några fler bilder på Shelby

Som vissa säkert redan vet så fick vi se i Björn tidigare i veckan då vu skulle åka och kolla om vi fick se några vildsvin. Hade båda hundarna med oss då huxflux det kom ut en stor nalle framför oss på en raka, hann inte ens få upp kameran innan den rest sig på bakbenen och kastat tillbaka samma väg den kom.

Lappapan märkte nog inte ens vad det var vi såg...men Shelby hin var minsann med på noterna, hon har en syn utan dess like, spanar på allt som rör sig då vi åker bil. Syntes att hon fattade att det där var nått extra, hon var på helspänn resten av resan men inte det minsta rädd.

Så det är ju på gott och ont som Shelby börjat bli normal igen...bra för oss mindre bra för kråkis som flyttat hit. Vi har sedan snart en månad tillbaka en kråka som kommer och går..japp går den kan inte flyga men den är trost det snabb som bara den...fast idag var det nära att den inte kommit undan. det är ju tur att det går att kalla av Shelby ifrån allt för idag hann hon ifatt den och hade nosen på kråkis rygg...så antar att det bara är en tidsfråga innan hon tar den, kräver ju bara att jag inte ser vad hon jagar och hinner kalla hem henne i rätt tid.

Idag har vi minsann kalas här hemma för Céli som blir hela 10 år idag. Kan knappt fatta hur fort tiden har gått, tyckte det var nyss vi åkte upp till Ånäset för att hämta hem henne. Men det är som sagt 10 år sedan nu i Juli som vi åkte en nätt resa på 144 mil tor för att hämta hem en schiller som långt tillbaka stammar ifrån kenneln som fanns här i byn. Fast nu ser ju inte Céli det minsta ut som en schiller ifrån täxbergets kennel...det har hon aldrig gjort. Hon hade redan som valp större tassar och grovare benstomme, samt tjockar päls. Hon har heller inte schillerns hatkärlek till regn..nejdå madam norrland kan minsann vara ute i timmar och trava i regnet samt plaska i vattenpölar.

Men som sagt idag har vi firat henne med lite lätt kokade märgben med en massa kött kvar på...

Blir bara mer och mer glatt överraskad av Shelby. Efter förra helgens besök till Rättviks marknad..då hon lyckades med konsten att charma en massa korvförsäljare och få en massa smakprov samt att folk ville hälsa på henne och hon såg ut att för första gången på länge ut att trivas med det :)

Så har hon nu överraskat igen..nu kan jag äntligen efter alla dessa år gå med båda hundarna på samma vända. Är vi ute efter nån öde väg så är det bara att ta ut Cille först och ha henne i koppel och sen ut med Shelby lös. Huxflux så har hon slutat upp med att bita lappapan. Skönt att kunna ta då med på samma vända som man kunde göra då Klinga levde. Visst det är en bra bit kvar till att kunna ha dom båda i koppel...är lite rädd där då bom är stora och starka båda två.

Hur kommer det sig att en hund som aldrig träffat en person kan bli så besatt av saker??

Tar det ifrån början... Som dom flesta vet så har Shelby inte träffat min far och hon vet inte vad en husse är. Det har ju däremot Céli all vetskap om. Nu för någon vecka sedan så har Shelby huxflux bakom soffan hittat min fars slitna gröna jägarjacka. Den ligger nu för det mesta i soffan med en Ridgeback sovandes på den, hon till och med vaktar den så att Cille inte ska komma för nära. Så därav frågan hur kan Shelby ha blivit så fäst vid just den där jackan...kunde förstå det om det varit min jacka men det är ju som sagt min fars gamla, slita men fortfarande mjuka jägarjacka. Ja ibland så skrämmer hon mig/oss den där kloka ridgebacken eller som bästa Eva säger dom är magiska och jag börjar tro det mer och mer.

Det heter väl så att att kärt barn har många namn...undrar om det stämmer på våra fyrfotade vänner oxå?

Tycker vi bestämmer att så är fallet, för mina voffar har då en massa namn, andra än dom är döpta till

Cille heter i sin stamtavla Céli, inte många gånger hon har hört det namnet, vart direkt Cille eller stora norrland, senare blev det Lappland eller Laponia. Nån kanske undrar varför alla dessa namn med en anspegling på vårt lands norra delar. Det är lätt, Céli är född 9 mil utanför Umeå. Kan knappt fatta att i sommar är det 10 år sedan vi åkte 144 mil tur och retur för att hämta hem en liten schillervalp...tyckte det var nyss vi kom till hennes uppfödare, var aldrig meningen att vi skulle ha Céli utan jag hade tingat hennes syster. Men hon hade för många vita tår och Céli hade dom precis fått tillbaka av en familj inne i Umeå som bodde i en lägenhet och valpen var för vild. Ja och vild var hon. Minns det som igår då hennes uppfödare öppnade hundgården och Céli sprang ut ur den som ett skållat troll. Där och då bestämde jag mig för att vi tar henne med oss hem. Å så nu senast har lappland fått namnet det Norrländska präriens gudinna :)

Och sen har vi ju Shelby som heter Trofasta Trabant i sin stamtavla...visste direkt att det skulle bli en Shelby för det namnet hade jag fastnat för sedan tidigare. Tro nu inte att hon inte har några smeknamn för det har hon: Kapten Börja, Helvetes Hunden, Shellypelly, Ridgebopen, Fröken Paddelfot. Är dom jag direkt kommer att tänka på. Hon borde nog dock kanske ha trofast med i sitt namn för det är nått hon verkligen är

att lära gamla hundar att sitta...som vissa sett så spökade jag ut Shelby lite igår med en scarf runt huvudet...trodde inte det skulle gå att göra samma sak med Cille men det gjorde det visst

Så här har ni bilder på mina 2 sötaste kärringar :)

Glad Påsk