Imorgon får jag äntligen åka och hämta hem min lilla söta Assi. Innan nån dra en massa konstiga slutsatser så nej det är inget fel på henne. Men jag är hennes fodervärd så nu var det bästa Evas tur att ha henne ett tag. 

Det gick som tur var smärtfritt att lämna av henne uppe hos Eva, Shelby var med så hon vet minsann vart lillasyster är. Tyvärr så kan jag inte ta med lappapan då åldern börjar ta ut sin rätt på henne och hon har svårt att komma in i min bil ibland ska tilläggas. 

Nu gick det ganska bra för henne, var lite orolig hur hon skulle ta det då hon redan minst så mycket i sitt liv, sin husse och sin första hundkompis. Dom första dygnen gick det bra....sen började hon dra runt på en gris som Assi lekte med innan vi åkte upp till Segersta. Har gjort lite ont i hjärtat att se hur Cille saknar sin lillasyster. Shelby saknar oxå sin lekkamrat till max. Men imorgon får vi äntligen åka upp och hämta hem henne igen.

Som vissa kanske såg på facebook så sa jag upp mig som hundägare under början på veckan. Tänkte att jag kanske skulle förklara varför.

Allt har gått ganska bra Assi är väl inte helt 100 rumsren än, mycket i det ligger i att hon och Shelby leker så att hon inte hinner säga till utan spinger till ytterdörren och kissar. Så där har vi alltid tidningar på. 

Men nu har tempot skruvats upp till max, detta då Shelby löper, Cille löper och Assi är nog i sitt första löp..lägg också till detta att hon precis fyllt 10 månader och är som en galen fjortis.

Så där står vi nu med en Shelby som är sur på valpen...en gammal stövare som inte kan hålla tätt utan har även hon börjat kissa inne nu under sitt löp å sen som sagt en fjortis som är galen och ska puffa på allt och alla samt testa att rida på Shelby. SUCK

Så efter att ha kommit upp till ett hus i kaos med kiss i flera rum så valde jag att avgå som matte över dagen. Vi lämnade därför 2 hunar hemma och tog med oss Shelby för att åka och handla. Dom behöver vila sig ifrån varandra till och från.

Att ta sig tid att uppdatera bloggen. Visst vi gör inte så mycket "spännande" saker då jag jobbar natt och därför sover bort en massa ledig tid.

Men lite har iallafall ändrat sig, Assi börjar ÄNTLIGEN sakta men säkert att lyssna på vad man säger till henne och att fatta att man måste lyssna på både mig och dom äldre hundarna. Det sista fick hon lära sig den hårda vägen då alla 3 fick varsitt ben men Assi har lite ha begär och försökte ta lappapans ben...det gick väl inte direkt bra för den damen har humör och visade Assi alla sina tänder följt av ett lååågt morrande som fortsatte till fröken brunnos gått sin väg och fattat att man tar inte Cilles ben.

Tur att Cille växte upp med Klinga och hon hade humör och åsikter om allt...hon är den enda hund jag vet som kunde ignorera en en hel dag bara för att hon var sur över nått. Det gjorde hon med min far, dom vart osams en natt han råkade nudda henne och hon bet till i hans hand, varvid han säger till henne att nu får det räcka, forsätter det här så ska hon bort. Den efterföljande morgonen då han gick upp...gick inte Klinga upp hon väntade på mig. Vid lunch så brukade hon springa till dörren så fort min far lade ner kniv och gaffel, för då skulle dom gå promenad. Inte den där dagen, då han frågade om dom skulle gå ut så vände hon ryggen mot honom och låtsades inte höra på det örat. Så hon spendearade hela dagen med att sura och ta sina promenade med mig. När hon så gått sin sista sväng för kvällen så sprang hon in i vardagsrummet där min far satt i soffan. Ställde sig framför honom på golvet slog ett skall och gick sedan in i sängen och lade sig. Som bara för att tala om att jag kan minsann sura en hel dag till om du säger sådär igen. Så hon kunde som sagt...tur att ingen annan av hundarna håller på som henne...

Det räcker bra med fröken brunnos som lägger sin snok i blöt hela tiden och överallt. Vet inte hur många gånger vi förklarat för henne att det är varmt på spisen och i ugnen...hon måste försöka slänga dit nosen.

När man sen säger till fröken så har hon börjat med att le...jag lovar den hunden kan le, hon drar upp mungiporna rejält...har svårt att hålla mig för skratt ibland.

Något som hon däremot är rejält duktig på är kloklippning, hon står helt stilla tills jag är klar med alla tassarna, sen får man en massa godis och beröm :)

Vad jag gett mig in på med 3 hundar. Vissa dagar kan dom alla 3 stå mig upp i halsen så att jag bara vill lämna bort dom alla och aldrig hämta dom igen.

Tro nu inte att det bara är Assi som ställer till oreda för det är det inte, när man äntligen får koll på henne så börjar "valpen" som är inne på sitt tolfte år att spåra ur, det ska kissas i tid och otid, det tiggs om godis det retas andra hundar. Sen somnar hon äntligen ja då börjar Shelby hoppa runt, retas och tjuva vid bordet. Så dom stunderna är dom billiga alla 3. Men i nästa stund så sover dom alla i soffan och alla lyssnar på kommandon och det är dom stunderna man glömmer bort hur dryga dom kan vara.

Blir väl bättre nu när vi går mot ljusare och varmare tider, så vi lämnar ett år med kaos, sjukdommar och utbrändhet bakom oss och kör full rulle in på ett nytt år...ett år då Assi ska ställas ut för första gången, hon ska tränas vidare på eftersök det ska även Shelby få göra.

Den där rubriken går inte av för hackor men så blir det då varken tid eller ork finns att blogga. Dels har jag vart rejält nere sen jag jobbade i somras och sen nu på höstkanten så blev Shelby sjuk/fick ont då hon ännu en gång stäckte sig rygg. Har gått riktigt bra sedan vi fick hem Assi men såklart så blir det bakslag. Sen har jag börjat ett nytt jobb huxflux. Så innan min nya körning kommer igång så kommer jag att hoppa runt på både dag, natt och kvällsjobb. Men nog om det nu.

I fredags kom det som sagt lite snö, såpass att marken blev vit. Så på lördag tog jag mamma, Shelby, Assi och kameran och drog till skogs. Dels för att försöka få lite blider på när Assi ser snö för första gången men dels också för att få lite lekbilder på dom båda. Så ja håll i er för nu bär det av i rasande ridgeback fart:

Hon har blivit stor nu lilla fröken, hela 7 månader har passerat sedan hon såg dagens ljus...hon har redan bott med oss 5 månader. Ibland känns dom evigt långa och ibland känns det som nyss hon kom till oss.

Medan jag gick där på vägen med Shelby och Assi så kom jag att tänka mig tillbaka till en svunnen tid. En tid som inte är allt för långt tillbaka. En tid då vägen vi gick på inte fanns och hygget på båda sidor om den var storskog. 

En tid långt innan Shelby ens var påtänkt och inte ens Cille var född.

En tid då resterna av stegen som vilar emot stenen där på bilden tillhörde ett älgpass med tillhörande bygge uppe på stenen. Om jag bara för en stund där på vägen sluter mina ögon så är jag tillbaka där och då. Tillbaka den där vinterdagen...känner kylan emot mina kinder hör knarret av snön under fötterna. Känner tygden av bössan på min axel, känner hur öronsnäckan till radion skaver lite mot mina örhängen. Känns som nyss jag klev ur bilen för att vandra upp till Bommen. Känns som igår som min far släppte av mig för att åka längre fram och släppa Klinga. Idag skulle vi jaga rådjur. Kan om jag sluter ögonen ännu hårdare höra han röst som knastrar till över radion att nu släpper jag drevern i spår så pass upp. Till mig kom det inga djur den dagen...inget annat än Klinga vill säga. Men min far fick skjuta Klingas första råbock. 

Rycks snabbt ur min färd på minnenas stig av att Shelby och Assi kommer farande som två skållade troll. 

Den där tiden är så nära men ändå så långt bort, idag finns inget kvar, inte skogen, inte passet och min far och Klinga ja dom jagar på andra marker nu. Tidern går fort, Klinga har varit borta i 5 långa år redan och Shelby ja henne har jag köpt för pengarna jag ärvde efter min far. Så hon är på sätt och vis min sista länk till den där tiden.

Nu kanske ni förstår varför hon betyder allt för mig..min lilla Shelby. Jag älskar dom andra också men Shelby hon kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon är min första egna hund, där jag valt ras och uppfödare.

Nej nu över till andra saker innan mina ögon sväller igen av alla tårar som minnena tvingar fram.

Kanske ska berätta om den mördade bläckfisken:

Såhär gick det till: 

Och såhär slutade det..med en enkel biljett till leksaks himmlen:

Det får räcka för nu iallafall

Tiden går fort när man har roligt heter det väl? 

Och fort har tiden gått, Lilla Assi är inte så liten längre, hon är redan 6 månader gammal och väger stadiga 28 kilo. Kan knappt fatta vart tiden har tagit vägen. Tyckte det nyss var Juli och vi åkte upp till Eva och hämtade hem den nyaste medlemen i flocken. 

Tyckte det var nyss man kollade in i dom vackraste blå ögonen:

Visst har det vart många tårar på vägen till den hund du är nu, du är så olik Shelby i mångt och mycket. Du har en vilja av stål men om man bara håller på och inte ger sig så fattar du snabbt hur vi vill att du ska göra. Du är modigare än Shelby när det kommer till nya saker. 

Vissa dagar är upp som en sol och ner som en pannkaka, detta då fröken inte kan begära ut sig själv. Så pinkpölar händer det att man trampar i än men dom andra högarna blir gjorda ute, iallafall dom flesta.

Ska villigt erkänna att jag inte riktig trodde på Eva då hon sa att brunnosar är speciella...det vet jag nu att dom är, Assi är som en råtta dvs nosen är alltid ivägen eller i blöt. Den dyker upp där man minst anar det och att skära korv eller bröd har blivit en pest, man får först kolla efter frökens nos. 

Men jag skulle inte byta henne för alla pengar i världen, räcker med att se Shelbys lycka över att ha en ridgeback att leka med och Cilles glädje över att slippa leka med Shelby.

Så jag ser fram emot många fler dagar, månader och år men min lilla busunge :)

Känner just nu att tiden inte räcker till..den borde göra det då jag är arbetslös men det känns inte så. Jag får ont i magen bara jag funderar på hur jag ska hinna med att träna Assi, träna Shelby och sen hinna gå nån promenad med Cille.

Assi borde vara rumsren nu tycker jag men nu är hon inne i en vrång period..dvs man kan vara ute med henne i 1 timme och hon bara kissar. Sen tar det banne mig inte 5 min efter att vi kommit in så har hon gjort nummer 2. Känner att orken inte finns jämt till en trostsig rr valp. 

Sen har vi Shelby som skulle behöva mer egentid med mig men som jag inte hinner med att ge henne. Hon mår inte bra av att alltid få vara nummer 2 eller att höra hur man måste banna Assi i tid och otid. Ångesten hopar sig för mig.

Sen måste jag hitta andar hundar för Assi att leka med och sen skulle hon behöva träffa mer folk...men jag drar mig för båda dom där...jag vet hur lätt Shelby vart förstörd och är ska jag erkänna en aningens överbeskyddande över Assi. Vill inte vara med på samma resa igen. Plus att då fröken inte är rumsren än så drar man sig för att åka till folk. 

Sen hundkompisar ja vart hittar men en ägare som förstår att en ridgeback låter en massa då dom leker, det kan låta som fullt slagsmål fast att det inte är det. 

Tål att grubblas på ännu mer....

Skulle ha haft en filmkamera med ut imorse. Att se Assi ta sina första tass steg ute på en frusen gräsmatta var en fröjd för skrattmusklerna. Jag skrattade så jag grät åt fröken hoppetossa...såg ut som att hon var korsad med känguru som hon flög fram över gräsmattan och hoppade och studsade...hade ridgebackryck till max med snabba raksträckor och snäva svängar. Inte det minsta fundersam som dom andra hundarna varit. 

Ska allt bli kul att se henne i den första snön