Som ni kanske redan vet så är en av Shelbys stooora passioner här i livet att äta rå potatis...å ja jag vet att det inte är bra för hundar men tro nu inte att det är en massa och varje dag, för det är det inte. Nog om det.

Vi brukar varje höst åka till Leksand och plocka ner dom potatisar vi vill ha i säckar och sedan köra hem dom till Björbo, detta förråd brukar räcka till typ nu. Dessa potatisar kan duga att ev äta råa om nån skulle fråga Shelby..fast först måste man leka död på dom...suck.

Men nu i veckan så har vi till hennes stoooora lycka äntligen åkt till Nås och köpt potatis..detta firade hon med att överfalla mamma då hon kom in med en hink potatis. Visst är det kostigt att det ska behöva vara så skillnad på hur hon gör bara beroende på vart potatisen är köpt, för det är samma sort från båda odlarna.

Usch nu har det snart gått en månad sedan jag gjorde en uppdatering här på bloggen. 

Har inte haft någon energi eller ens nån inspiration till att skriva nått. Allt detta kommer av att nån jag trodde jag kunde lita på visade sig vara den största jävla lögnare jag någonsin träffat på. Men nu är det över och det där svinet är utslängt ur både mitt och hundarnas fortsatta liv. Nu finns det ingen återvändo nu går vi vidare utan denna börda, som det känns nu så är mitt liv typ 90 kilo lättare. Tycker dock synd om Cille som verkligen älskade denna människa över alla andra. Fast på nått magist vis så är hon piggare än hon vart på länge, hon busar och dödar leksaker med samma glöd som Shelby.

Den glöd som Shelby sakta men säkert får tillbaka, efter varje besök vi gör uppe hos Eva så kommer gamla glada Shelby tillbaka. Vi har verkligen tur som har en uppfödare som vet vad som behövs för att få henne tillbaka på banan. Det enda som är en nackdel i allt detta är att jag blivit överbeskyddande över Shelby, jag litar inte på andra och deras hundar. Jag litar däremot på Shelby till 100%

Som ni kanske förstår har vi oxå hunnit med ett besök upp till Eva och hennes flock, vet inte vad vi skulle göra utan dom :)

Där uppe kan man verkligen ladda om, allt är så lugnt och skönt där, till och med Shelby blir en annan hund av att vara med hennes flock och leka. Senaste vändan fick hon till och med komma med in. 

Gissa om jag höll andan då Shelby hälsade på Evas katter..men det gick bra hon bara nosade och brydde sig sen inget mer, så bra skulle det inte gå här hemma då Shelby tycker att katter kan man äta upp till mellanmål :P

Tror det får räcka med text för denna gång...så nu får det bli lite bilder:

 Såhär låg dom alltid då Shelby var en lite snoris men tydligen funkar det ännu med 2 st hundar i samma säng :)

  Här har dom full koll på vad min mamma äter :P

  Här kollar Shelby på sitt älska att hata program, mannen som talar med hundar

   Sekunden efter att jag tog den förra bilden så fick jag den här blicken av Shelby 

Sett sorgen i en hunds ögon. Nejdå ingen av dom har gått bort men Cille har haft lite minnen från en svunnen tid. En tid då hennes husse levde, det stog åter igen bössor i hallen, det kom nån som hon älskar över allt annat för att hämta dom. Men inte henne, var länge sedan jag såg den sorgen i hennes blick.

Tycker att hon redan förlorat så mycket men att behöva mista dig oxå. Visst du säger att det inte var sista gången men jag vet att det kommer bli så. Du kommer glömma oss, glömma den där långbenta valpen som du hade i din famn under resan hem ifrån Umeå, en nätt resa på 144 mil tur och retur.

Tro inte för en sekund att jag kommer berätta för dig när hon inte längre finns, för jag trodde att du som var med på hennes första resa oxå skulle vilja följa den dagen hon gör sin sista- Men tiden och livet ville annorlunda och du valde att inget säga om att du snart ska flytta. Så då väljer jag att stänga dörren efter dig för gott när denna månda är slut. 

Får vara glad att jag har mina hundar och framför allt Shelby som tröstar oss alla, kryper nära Cille när hon suckar och kollar ut bort genom mörkret, tröstar mig och mamma när tårar av tomhet efter en vän som alltid fanns där faller. Det blir bättre, det kommer nya vänner. Men ingen tro mig ingen kan ta din plats i Cilles liv.

Hoppas det gör lika ont på dig som det gör på oss.

Japp nu har jag äntligen köpt Shelby ett nytt täcke, ett hurtta täcke. Fast det bidde inget rosa utan ett blått och ifrån petfynd.se

Snacka om att dom var snabba med att skicka täcket, beställde det på tisdag och igår låg det i lådan :) Plus att det var rejält bra pris på det oxå, sänkt ifrån 625 till 399. Nu återstår bara att se om fröken tycker att det nya täcket duger eller om det ska styckas emot väggar och buskar :P

Lyckades iallafall få en bild på henne med nya täcket på sig:

Erkänna att jag bara jävlats med alla ang inlägget om vem som dödat vad....kunde inte låta bli :)

Här kommer en bild på vart pälsen kommer ifrån och vems tassar som lämnat spåren:

Det är ju såklart den mest bortskämmda ridgebacken i Dalarna....Shelby hittade en pälsmössa ute i garaget som jag städat ut ur en garderob och som vi skulle slänga bort...men nu är den hennes bästaste leksak. Vi har full hela huset med skinnbitar ifrån den där förbenade mössan. Men hon har ack så kul med den så vi lider i det tysta medans fröken leker vidare. Till och med Cille springer runt med dom småbitar som Shelby drar loss och leker :)

Vad det är som dött här ?

Sen kommer det en bild till på tassavtrycken plus en pälsbit till:

Å några fler ledtrådar får ni inte...så vem har dödat vad här??

Undrar om hundar lämnar nått nyårslöfte som en massa av oss människor gör,dock inte jag. Om det nu skulle vara så att dom gör det så skulle nog Shelbys löften lyda såhär..jag lovar att hoppa i sängen varje dag samt att retas och bita min stövar syster igen. För det är precis det hon gjort...hoppat i mammas säng varje dag sedan 2013 började. Å sen har hon blivit rejält odräglig emot Céli igen.

Hmm undrar vad Cilles löften skulle vara då, att forsätta att spela döv om matte säger åt mig nått samt att inte längre gå utan bara studsa eller springa fram.

Vet inte varför jag ens lurade mig själv att tro att ett nytt år skulle vara något annorlunda. För här börjar det nya året precis som det förra slutade...med att kapten bölja har slagit till igen. Men denna gång i soffan i vardagsrummet och inte i mammas säng som vanligt. Så här är allt precis som vanligt. Nej nu ska jag och Shelby slänga oss i soffan och vila på maten.